Verklighetens folk lever inte i verkligheten

Roland Poirier Martinsson tycker inte att Kristdemokraterna ska delta i Pridefestivalen, men inte av den uppenbara anledningen att de är ett gayfientligt parti utan för att sexualiteten ska hållas privat och politiken inte blanda sig i. Det senare ser han som en vänstersjuka; högern tycker det är helt okej med allehanda sexuella avvikelser medan vänstern vill "uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt".

Det är till att börja med påhitt. De krav på sexuell anpassning som finns pekar rakt mot heterosexualitet och kommer från högern. Vänstern pratar inte så mycket om sex för att vi gillar det. Vi gör det för att vi måste. Vi gör det för att Pridefestivalen fortfarande behövs. Vi gör det för att det finns krafter - och de hör hemma i Martinssons politiska läger, vare sig han gillar det eller inte - som inte vill leva och låta leva utan har höga krav på vad andra ska pyssla med i sitt privatliv.

De krafterna finns inte inom vänstern med hypotetiskt undantag för eventuella allvarliga knäppskallar jag aldrig sett i verkligheten utan bara hört talas om ur högerdebattörers munnar. Jag har aldrig känt mig förtryckt för att jag inte suger kuk och om Martinsson har det så är det för att han som vit välbärgad medelålders heteroman - och jag har inget emot vita välbärgade medelålders heteromän; jag planerar att själv vara en om några år - är så van vid att världen är tillrättalagd för hans behov och önskemål att varje avvikelse från det känns som angrepp och förföljelse.

Det är lätt för den som lever normen att tycka att sexualitet ska vara en privatsak. När Martinsson skriver att olika sexuella identiteter är okej men ska hållas privata menar han inte att han själv ska dölja sina preferenser, låta bli att visa sig tillsammans med sin fru eller låta bli att hålla hennes hand där folk kan se dem. Eftersom han tillhör standarden räknas inte det som att offentliggöra sin sexualitet. Han vill se en värld där heteropar är synliga och alla andra är osynliga.

Själv längtar jag efter en värld där ingen bryr sig ett dugg om vem någon annan känner och visar kärlek till. Det är inte vänstern som hindrar oss från att komma dit, det är högern.