lördag 7 januari 2012

En skrämmande tanke


Häromdagen ställde DN:s Malin Ullgren frågan:

Varför är det, för så många kvinnor, fulla av insikter om könens tvångströjor, en så skrämmande tanke att på allvar sluta behaga? Jag menar inte som i att säga det, skriva en debattartikel eller en bok om att vända idealen ryggen. Men att på riktigt, med sin egen kropp, bli just formlös, oskön, hårig, sträv, otuktad, obrydd?

Jag tänker inte försöka besvara frågan men jag skulle vilja säga att det där är jävligt skrämmande för mig också. Även män som inte är filmstjärnor eller bodybuilders bryr sig väl om hur de ser ut? Jag är med på att kraven är annorlunda och uppmärksamheten är annorlunda men nog fan tar det emot att låta sig rasa samman?

Visst älskar jag löpning och visst är det en kick att korsa mållinjen på ett maraton, titta på klockan och se en bra tid men om jag ska vara ärlig är det kanske en tiondel av anledningen till att jag tränar. Den stora orsaken är att jag blir lycklig av att titta i spegeln och gilla det jag ser, och jag blir olycklig av att ogilla det.

Det är inte bara för min egen skull heller. Jag gör det inte specifikt för att attrahera kvinnor - har Thomas rätt så är det hur som helst slöseri med energi - men däremot för att slippa tänka på det när jag är bland folk. Ja, jag inbillar mig att folk tittar och tänker. Därför vill jag se bra ut så att jag inte behöver inbilla mig att de tänker något negativt.

Och även om inte en enda människa bryr sig förutom jag själv så är tanken på att sluta träna eller av någon besynnerlig anledning behöva äta onyttigt (det var ett House-avsnitt om saken, vill jag minnas) faktiskt riktigt obehaglig, riktigt frånstötande på en grundläggande magnivå; det är samma känsla som att försöka gosa med en halvmeters hårig tusenfoting. Jag borde kunna bara göra det, men jag vet att det inte kommer att hända.

Så det här är inte helt könsbundet. Det kanske är vanligare hos kvinnor, men jag tror att det sprider sig. Det är trist att kamp skulle få resultatet att det blev värre för män i stället för bättre för kvinnor, men det är väl så världen fungerar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Går det att tänka sig en vacker kvinna som ändå inte behagar, som inte är behaglig?

Patrik sa...

Absolut.