Jag föddes gammal

När mitt rymdskepp för 34 år sen landade i mina jordiska föräldrars trädgård var jag redan vuxen. Det kändes i alla fall så under större delen av min uppväxt och ungdom. Det är tänkt att man som ung ska älska allt som är nytt och coolt men jag var gravt misstänksam mot förändringar och nyheter. Jag sov inte hela dagarna som mina kompisar, jag gjorde aldrig någon större revolt mot mina föräldrar (jag har dubbelkollat detta med dem utifall att jag ser det i en skev backspegel), jag lyssnade inte på värdelös högljudd musik, jag brydde mig inte om sånt som verkar viktigt när man är ung men som senare visar sig meningslöst i det stora hela.

Jag visste detta redan då, för övrigt. När jag var sexton sa jag att jag var född gubbe. Och jag tyckte om det; det innebar ju att jag inte behövde gå igenom nån dryg förändring och inse att allt jag trodde på var skit. Även om jag inte är lika rabiat som jag var (världen får färre vassa hörn när man åldras och inte ens det viktiga verkar riktigt lika viktigt) så har jag samma politiska åsikter i dag som då. Dessutom gav det fördelen att jag redan som sextonåring insåg att det förmodligen var min bästa tid, till skillnad från de flesta som längtar efter att bli äldre och först när det är för sent inser hur gött det är att vara tonåring om man bara har vett att uppskatta det.

Och i dag läste jag om 7 Scientific Reasons You'll Turn Out Just Like Your Parents och insåg att jag inte bara är lite udda utan tydligen går emot vetenskapen själv. Jag känner nämligen inte igen mig i en enda punkt.

7. Your Brain Will Stop Getting Pleasure from New Music. Musiken som kommer när man är tonåring är det coolaste som finns, det föräldrarna lyssnar på är hopplöst tråkigt. Musiksmaken stagnerar med åren och man fortsätter lyssna på vad det nu var man fastnade för i sin ungdom, och det kidsen lyssnar på låter som skit.

Jag lyssnade på Elvis och Beatles när jag var liten, och jag har bara fortsatt älska musik från 50-, 60- och 70-talen. Mina jämnåriga lyssnade på olika nyanser av skit, men det kan väl till viss del förklaras av att nittiotalet var det sämsta musikårtiondet någonsin. Grunge och hiphop, liksom.

Medan jag skriver detta lyssnar jag på en skiva från 2005 som jag hörde för första gången i dag, och när jag såg Wicked i West End grät jag en mindre älv och glömde hur man andades. Jag är inte läkare men tycker att det låter som att få "pleasure from new music".

6. The Physical Urge to Rebel Will Fade Away. Tonåringar är sociopater som långsamt lär sig vad empati är för något. Tills dess kommer de att göra revolt så mycket de bara kan.

Som sagt hade jag ingen större tonårsrevolt. Visst var jag mer temperamentsfull när jag var sjutton än jag är nu. Visst bröt jag regler och visst, visst, visst. Men hela livet-suger-och-ni-fattar-inte-för-ni-har-aldrig-varit-unga-grejen? Den lät lika patetisk då som den gör nu.

5. Your Brain Will Start Getting Pleasure from Boring Shit. Ungar behöver snabba häftiga thrills, vuxna tycker det är coolare att ha ett välordnat hem. Unga kan inte ens fatta konceptet uppskjuten tillfredsställelse, vuxna märker knappt om de nånsin får nån.

Jag var vuxen från början. Jag har alltid mått vansinnigt bra av att ha det städat och snyggt omkring mig, jag var bara för lat för att faktiskt fixa till det. Mitt planeringssinne fanns från början; jag kunde till exempel ransonera godis så jag fortfarande hade kvar när mina bröder sedan länge slukat allt sitt. Jag gömde mitt påskägg långt efter påsk. Just den grejen har jag om något blivit sämre på, men det är troligen för att jag nu bara kan gå och köpa nytt godis om jag vill.

4. It Will Become Physically Impossible to Sleep In. Tonåringar sover bort hela dagarna, gamlingar går upp fyra på morgonen.

Jag minns att jag sov till elva en gång. Det var hysteriskt sent för mig. Jag kunde gå och lägga mig fem på morgonen och jag vaknade ändå åtta. Jag har oändligt med minnen av att vakna dagen efter en fest hemma hos någon annan och ha sisådär fyra-fem timmar att fördriva innan någon annan vaknade.

Den egenheten höll i tills jag tränade bort den genom att jobba natt; då har man inte råd att bry sig om vad klockan är. Så numera kan jag sova hela dagarna om det behövs, men när jag var ung var jag uppe på morgonen oavsett vad.

3. You Will Stop Trying to Change the World (If You Are a Man). Konstig titel, med tanke på att sektionen faktiskt handlar om att män blir klenare och tjockare med åren (vilket väl även händer kvinnor?).

När jag var sexton var jag överviktig och hatade alla former av idrott utom möjligen att spela fotboll under extremt lösa sociala former. Nu är jag trettiofyra, springer sex mil i veckan och är i mitt livs bästa form.

2. You Will Find Yourself Eating Bland Food, Because You Can't Taste It. När man blir äldre förlorar man smaksinnet så man äter det är lättast att fixa till. Torrt bröd, alltså.

Den här är jag väl visserligen inte gammal nog att ha märkt än, men jag trodde att det var mer eller mindre tvärtom för alla? Okej att riktigt gamla människor faller i ovan fälla, men är det inte så att små barn har extremt känsligt smaksinne och därför älskar ketchup och annat sånt som inte smakar ett skit och får annat att inte heller smaka ett skit? Jag hatade senap och sill och sånt när jag var liten och älskar det nu, och jag blir bara mer och mer sugen på att testa nya saker.

1. Your Memories of the Past Will Become "The Good Old Days". Nostalgi är ett botemedel mot depression. Ju äldre man blir desto mer förr har man att tycka att det var bättre, och till slut har man bara förr och då måste man tycka om det.

Jag är redan där. Jag har det rätt fett just nu, men nackdelen med att vid sjutton veta att sjutton är den bästa tiden är att man vid nitton börjar tycka att det var bättre förr.