Angående gårdagens
inlägg så slog det mig - och inte för första gången - hur satans
bra vi människor är på att lösa mysteriet i fråga. Det krävs en
Darwin eller Einstein för att göra de där riktigt stora sprången
(seriöst, försök föreställa er att för första gången komma på
det de kom på) men snart sagt varenda folk har gjort imponerande
observationer och hoppusslingsansträngningar.
Ta Polstjärnan. Den
stjärna som resten av himlen roterar runt. Visst, den är där, den
pekar norrut, man ser den från norra halvklotet, allt det där vet
vi. Men hur lätt är det egentligen att komma fram till när man är
en frusen jägare som funderar på att uppfinna något slags
"bostad"?
De allra flesta, kanske
alla, folk som levde där de kunde se Polstjärnan har nåt slags
historia om den och dess unika egenskap. De här människorna, som
levde betydligt närmare svältdöden än du eller jag någonsin har
gjort, tog sig tid att lägga märke till att bland alla de helt
irrelevanta vita punkterna på himlen fanns det en som betedde sig
annorlunda.
Jag betraktar mig själv
som både smart och nyfiken, men det hade tagit ett jävla tag innan
jag hade noterat en stillastående stjärna eller sett att himlen
roterar. Det hade tagit ännu längre innan jag lyckades dra några
vettiga slutsatser av det.
Så titta på hur mycket
vi faktiskt har lyckats lista ut och var stolt över att vara
människa. Tänk sen på hur mycket som finns kvar att lista ut.
Framtiden kommer att vara
hur häftig som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar