Jared Diamond, mannen
bakom den av mig ofta hyllade Guns, Germs and Steel, har även
skrivit den lika intressanta Collapse som jag läste ut för en liten
stund. Sällan har en fackbok påverkat mig så, och inte på ett
positivt sätt.
Diamond börjar med att
gå igenom hur en hög forna befolkningar gick under, som Påskön
som förtärdes av sin faiblesse för besynnerliga stenstatyer med
tunga hattar (allvar) eller de grönländska vikingar som av någon
anledning vägrade äta fisk. Detta är oerhört intressant för alla
som har minsta fascination för människans villkor, och om man
gillade Guns, Germs and Steel kommer man att gilla Collapse också.
Den visar hur beroende vi är av vår miljö och ger exempel på hur
man kan lyckas eller misslyckas som folk, avhängigt av hur man
behandlar miljön.
Genom hela boken löper
den röda tråden att vår nuvarande civilisation har paralleller och
beröringspunkter med dessa och står inför samma faror, men det är
först i sista kapitlet som Diamond drar det till sin spets och
förklarar att vi måste göra något om vi inte ska råka ut för
sådana katastrofer som han beskrivit. Ingen tror att världen ska
bli avfolkad som Grönlands vikingakolonier, men när han visar hur
folkmorden i Rwanda hade miljöorsaker visar han också att vi inte
är trygga.
Jag ska inte gå igenom
alla bokens argument eller de tolv faktorer Diamond betraktar som
akuta; den som är intresserad (och alla andra också) bör läsa
den. Det enda jag ska säga är att vi har miljöproblem som under
min livstid på ett eller annat sätt kommer att lösas, antingen
genom frivilliga åtgärder eller genom svält, krig och
naturkatastrofer. Det är bara för mänskligheten att välja.
Diamond avslutar med att
förklara varför han trots allt har lite hopp om de frivilliga
åtgärderna, men det är den enda punkt där han inte lyckas
övertyga mig. Min sedvanliga muntra optimism har fått sig en rejäl
smäll. Jag tror inte att det här kommer att fixa sig. Jag tror att
det kommer att fortsätta som det gör; med u-länder som försöker
nå upp till i-landsstandard och i-länder som vägrar sänka sin,
och då det är en matematisk omöjlighet att upprätthålla global
i-landsstandard så slutar det obönhörligen i katastrof.
Problemet är de två
mänskliga egenskaper jag hatar mest av allt: kortsiktighet och
egocentrism. Tillsammans gör de att människan enbart tittar på det
som är bäst för henom själv just nu, och det är aldrig att göra
världen bättre. Sådant kräver långsiktighet och en rudimentär
uppfattning om att andra människor också betyder något, egenskaper
som förfaller allt mer sällsynta.
I korthet: vi accelererar
mot undergången. Världen är knallad.
2 kommentarer:
http://www.youtube.com/watch?v=ZuCX92wuw2g
På tal om långsiktighet.
Väldigt intressant. Problemen med välgörenhet är en annan grej som får mig att deppa ihop. Det är inte ens bra att skänka pengar till bra saker. Lösningarna är alltid mer komplicerade.
Skicka en kommentar