Den svårfångade Jantelagen

Jag tillbringade det senaste dygnet på sjukhuset och det var ungefär som det brukar vara. Jag fick, medan jag låg back en natts sömn och en dags mat, höra på när medelålders män högljutt höll med varandra om väldigt dumma saker. Som brukligt är kom de in på allt som är fel med landet vars system de drar största möjliga nytta av, och helt enligt traditionen drog de i detta sammanhang upp Jantelagen, detta mytiska begrepp som hos en viss del av befolkningen symboliserar det sociala Sveriges stora brister.

Jantelagen myntades 1933 av Aksel Sandemose som hävdade att dess principer dikterade livet i den avlägset belägna danska lillby som han växte upp i. För de två lyckliga personer där ute som aldrig hört talas om den så handlar den i korthet om att man inte ska tro att man är nåt, att människor som sticker upp blir nerslagna och så vidare i oändligheten och tillbaka. Många debattörer, huvudsakligen sådana vars huvudsyssla är att gnälla på Sverige, har den som troget vapen och är tydligen omedvetna om att detta säger så mycket mer om dem än om personerna de angriper.

Det är nämligen fullt möjligt att av andra anledningar än avundsjuka vara emot att vissa människor har champagnefontäner medan andra inte äter sig mätta, och när de antyder att det måste vara ren missunnsamhet så avslöjar de sig själva antingen som ena avundsjuka småsinta drygpåsar som inte kan föreställa sig annan motivation eller som oärliga debattörer som försöker parera argument med sköldar de själva vet är ogiltiga.

Bortsett från detta är själva begreppet Jantelagen också det kanske mest överanvända relativt sin faktiska betydelse. Ja, vi har alla hört talas om den, vi har alla hört hur den ligger insnärjd i det svenska samhället och trycker ner varje hoppfull entreprenör, men har någon av oss faktiskt sett den verka? En enda gång?

Inte jag. Ett sådant koncept hade aldrig kommit i närheten av att dyka upp i min skalle om det inte vore för alla som klagar på det. Jag har aldrig sett Jantelagens verkningar, aldrig noterat att den existerar, aldrig sett minsta spår av den. Den finns bara för att dess motståndare envist hävdar att den finns. Ute i verkligheten är den legendarisk, en dimridå utlagd för att dölja girighet och egoism. Detta syfte tjänar den dock fantastiskt väl, då till och med sådana som befinner sig väldigt långt från samhällets övre skikt med glädje drar upp den och därigenom får känna sig precis lagom förnuftiga och rebelliska innan de går och trälar ännu en dag.