Låt dem inte gömma sig i skuggorna

I diverse nyhetskällor stod det häromdagen att FN:s råd för mänskliga rättigheter kritiserade Sverige över en lista synder. Slutsatsen var bland annat att det finns en uppfattning om att Sverige ligger långt framme i de här frågorna, men om man skrapar på ytan är det inte alls så. Då "långt framme" är ett relativt begrepp undrar jag hur många länder som är längre fram, men det var inte det jag tänkte prata om i dag.

Jag har inte hittat en primärkälla så jag går bara efter artiklarna jag läst om rapporten, men de är betryggande överens om att ett av problemen är att Sverige saknar lagstiftning mot rasistiska yttringar. Det trodde jag i min enfald att vi hade i och med BrB 16:8, men jag är ju inte med i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Troligen hade jag inte ens fått vara med eftersom jag inte är övertygad om att en sån lag är en bra idé.

Låt oss först titta på lagen, som den ser ut i Sverige:

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.

Vad är det vi försöker uppnå genom denna lag? Tror vi att människor slutar tänka "blattejävel" om vi förbjuder dem att säga "blattejävel"? Det skulle kräva ett maskineri för tankekontroll som bara förekommer i George Orwells allra hemskaste och Kim Jong-ils allra mysigaste drömmar. Om vi ens skulle vilja etablera det maskineriet är vi så långt ifrån att lyckas att det är direkt larvigt.

En annan tanke kan väl vara att känsliga öron ska besparas dylika epitet. Om det är det tänkta syftet med lagen så visar det på en naivitet som är gravt opassande för en lagstiftare. Jag vågar hävda att en enorm majoritet av de brott mot lagen som begås förblir oanmälda, obestraffade och obemärkta av alla utom offret och eventuella förbipasserande.

Jag kan egentligen bara se en praktisk effekt av denna lag, och det är att de fånar som gärna bryter mot den ges möjlighet att hävda att de utgör en stackars minoritet förtryckt av Mannen, en grupp fritänkande rebeller som sätter sig upp mot etablissemanget, helt enkelt människor som är för verkliga för samhället och därför måste hållas kort. Vi bjuder dem gratis på det förbjudnas lockelse.

Visa dem i stället att vi menar allvar med fina ord som åsiktsfrihet och tryckfrihet. Låt dem stå upp och predika sina svaga idéer utan att gömma sig bakom en fasad av förföljelse. Rasismens ansikte är inte vackert och dess tankar inte hållbara. Det är våra bästa vapen mot den, inte att gömma undan den och därmed ge den utanförskapets romantik och legitimitet.