Allt finns kvar

James Randi, ärkeskeptiker och allmänt göttig människa, kom vid 81 års ålder ut som homosexuell i ett blogginlägg. Det var väl dags. Bland kommentarerna återfanns följande positiva men naiva förhoppning:

1) I'm glad you've lived long enough to see a world where a man may be openly gay with little fear.

2) I hope you live long enough to see a world where nobody cares.

Nummer ett kan vi alla vara överens om. Killen föddes på tjugotalet. Han har sett sociala förändringar som till och med vi vilda barn av informationsåldern knappt kan föreställa oss. Han kan inte ha drömt om att världen en dag skulle se ut som den gör.

Vad gäller nummer två så är det givetvis att hoppas helt förgäves, av så många olika skäl att det är direkt larvigt. Han är 81, vilket traditionellt begränsar ens förväntade kvarvarande levnad. Det finns gott om ställen i världen där den sociala utvecklingen inte är i närheten av västvärldens. Just det här med att få folk att inte bry sig, att inse att någon annans sexualitet är formidabelt irrelevant om man inte själv ska ha sex med honom, verkar vara något av det svåraste att uppnå.

Men framför allt är det för att inget jävelskap egentligen försvinner. Det är lätt att tycka att vi lever i ett jämställt och fördomsfritt och upplyst samhälle, och visst stämmer det historiskt. Vi lever i den bästa tiden som vår värld har upplevt, det har jag hävdat förut och tänker fortsätta hävda ett bra tag till. Men det betyder inte att vi har uppnått - eller ens kommit särskilt nära - perfektion. Jag är bara 33 och räknar med att inte få uppleva en värld där ingen bryr sig om vem någon annan ligger med.

Sånt försvinner nämligen inte. Rasism är mycket ovanligare nu än det var för femtio eller hundra eller femhundra år sen, men det finns kvar. Homofobi är mycket ovanligare nu än det var för femtio eller hundra eller femhundra år sen, men det finns kvar. Riktigt onda religiösa seder är mycket ovanligare nu än de var för femtio eller hundra eller femhundra år sen, men de finns kvar. Det är nog ingen som ger sina avkomlingar som offer till Molok längre, men de har bara bytt ut gudsnamnen och detaljerna. Klitoridektomi, kära vänner.

Varenda dum idé, varenda snedvriden livsåskådning, varenda rutten åsikt som har funnits genom historien, finns kvar nånstans. Jag har själv intervjuat en man som ansåg att den faktiska makten skulle ligga hos någon som fötts till sin ställning. Det finns såna som tycker att dödsläger för bögar, judar och kommunister låter som en toppenidé och undrar varför andra inte fattar det. Meriterna hos kvinnlig rösträtt är inte uppenbara för alla.

Det är inte bara bland sentineleser eller ens i afghanska bergsbyar. De här tankarna finns hos människor som vuxit upp mitt i samma civilisation som du och jag. Det verkar omöjligt att fullständigt utrota dem, oavsett hur mycket bildning och socialt avancemang vi pytsar ut. När världsbefolkningen i stort består av en pansexuell gröt kommer någon fortfarande att sitta och bittra över att de där otäcka bögarna tillåts hångla med varandra på allmän plats, att judar får gå omkring som om de ägde stället och att hans fru fick lov att lämna honom. Nä, om han hade fått klippa till henne när hon behövde det, då hade det varit ordning på torpet. Det var bättre förr.