Jag antar att de flesta av er har läst Fahrenheit 451, i skolan om inte annat, och om ni skulle ha lyckats ducka den så känner ni i alla fall till historien om en statlig byrå vars uppgift är att bränna böcker så att folk inte börjar läsa och tänka och debattera och bli olyckliga. Innan jag läste det första ordet i den boken visste jag att den var ett angrepp mot och en varning för statlig censur. Det är den totalt dominanta tolkningen och jag har nog aldrig hört den ifrågasatt.
Tydligen håller författaren, Ray Bradbury, själv inte med. Han ville bara hacka på TV. Det mediet, säger han, reducerar diskurs till små faktabitar som slungas ut och sväljs. Pseudonyheter ersätter riktig information och det viktiga dränks i en flod av irrelevanta upplysningar. Han har riktat liknande kritik mot, i det förflutna, radion och, i mer nyligen, internet.
Jag ska inte sitta här och påstå att han inte har nån sorts poäng. En av dem som gjorde mest för att uppfinna TV:n, Philo Farnsworth, hoppades att den skulle användas till att sprida kunskap och föra människor närmare varandra. Han föreställde sig en värld där kulturella skillnader överbryggades genom visdomens mirakel. Ta en titt i TV-tablån så förstår du varför han dog deppig.
Detta beror delvis på att TV till sin natur är ett passivt medium. Man sitter still och blir matad. Inte ens den trashigaste deckare har en högre hjärnavslappningsfaktor än en medioker sitcom. Förenklingar och dumheter passar därför ovanligt bra på TV, men det är inte TV som är orsaken till att den offentliga debatten blir enklare och dummare.
Orsaken ligger i att det är idioterna som styr världen. Inte direkt, utan genom marknadskrafter. Det märks på snart sagt varenda område. Det är inte vidare svårt att förstå heller. Intellektuella, avancerade argument når bara de smarta. Om man däremot destillerar och förenklar så kommer de korkade (eller, något mer optimistiskt, de obildade) att vakna och lyssna, och om det bara finns det destillerade och förenklade så kommer de smarta att stanna kvar i brist på alternativ. På så sätt rör det sig naturligt mot en simplare och fördummad framställning. TV är bara ett verktyg.
Någon kanske invänder att det verkar vara en enormt långsam process om den nu är så förbannat naturlig och oundviklig. Till det har jag två svar. Det första är att jag tror det fanns trashig litteratur även bland de gamla grekerna. Jag tror säkert att en hel del av de verk vi ser som odödliga klassiker var bespottad rännstensföda på sin tid. Shakespeare förde upp sina pjäser för smutsiga arbetare som skrattade gott åt sexskämt, eufemismer och antydningar.
Det andra är att media nu är i alla människors händer. När det bara är den intellektuella eliten som kan läsa - och gör det för att bildas och provoceras - så är det naturligtvis högre klass på litteraturen än när varenda människa plöjer böcker, huvudsakligen för kortvarig underhållning. Det är därför kommentarer på Youtube och Aftonbladet är så erbarmligt korkade. Människor har inte blivit dummare - tvärtom, faktiskt - men emedan dumma människor förr endast nådde ut med sina åsikter till fikakompisarna så stöter vi i dag på dem precis överallt.
Allting har nackdelar, till och med den kulturella revolutionen. Jag kan naturligtvis inte stå och ha något emot utspridd läskunnighet, men jag kan samtidigt tycka att det är synd att den används till att inhalera The Da Vinci Code.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar