Jag fick frågan vilket som skulle vara värst: om min (för närvarande hypotetiska) flickvän dumpade mig för en man eller för en kvinna. Eftersom jag sällan har bättre saker för mig än att tänka på sånt och har haft min uppfattning klar åtminstone sen 1996 när jag inte förstod varför ett helt land kollektivt tyckte att Niklas Strömstedt hade drabbats av det pinsammaste som kunde hända tvekade jag inte innan jag gav mitt svar, som tydligen skiljer sig från majoriteten av mina könsfränders uppfattning.
Det vore definitivt värre att bli dumpad för en man.
Det gör naturligtvis ingen skillnad rationellt, så frågan avgörs av känslor och apinstinkter. Jag vet inte hur det är med andra, men det mina apinstinkter säger till mig är att det värsta som finns är att en annan hane lägrar min hona. Att bli gjord till hanrej är så lågt man kan komma. Är det inte det som får Othello att mörda och driver Orlando till galenskap?
Om det handlar om att det skulle vara pinsamt att en kvinna är bättre i sängen än jag så har jag inga problem med att acceptera att jag förmodligen är sämre på att cykla än någon som föddes i sadeln och inte har gått av den sen dess, hur mycket cykelträning jag än pressat in. Värre då att en annan man spelar min flickvän som en tvärflöjt.
Dessutom har jag aldrig köpt tanken på objektivt bra och dåliga älskare; naturligtvis är det möjligt att vara allmänt dålig men sex handlar mycket mer om att anpassa sig till sin dåvarande partner än att i förväg memorera moves. Jag begriper inte varför "jag har fejkat hela tiden" skulle vara något jag borde skämmas över; hon kunde ju bara ha berättat vad hon ville ha i stället för att konsekvent ljuga och låtsas att allt var bra. I så fall var det nog bäst att det tog slut för vilket slags förhållande kan jag egentligen ha med någon så korkad?
Jag antar att åsikten att det är värre att bli lämnad för en kvinna bottnar i en mental hierarki där alla män automatiskt rankas över alla kvinnor, och det är värre ju längre ner på stegen ens framgångsrike rival befinner sig. Det är illa nog att en simpel tjänare infilterar herrskapets sängkammare, men att finna att kammarjungfrun gjort det samma är att besegras av det sociala bottenskrapet.
När jag på gymnasiet diskuterade detta med en vän höll hon med mig och sa att "då är det ju inte fel på er utan på henne". Även om min PK-grad ökat sen dess och jag därför inte skulle formulera mig på det viset så ligger det fortfarande en del i den tanken. Jag kan bara göra mitt bästa med det Gud gav mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar