måndag 11 oktober 2010

Ser ni mig här bakom Björklund?


Religion är för mig inte bara ett hatobjekt utan även ett intresseområde, så närhelst det tjatas om ämnet blir jag pigg på att skriva om det. Det senaste på området är tydligen att utbildningsminister Jan Björklund bestämt att kristendomen även i fortsättningen ska ha en särställning i svenska skolans religionsundervisning.

Återigen ställer jag mig på den motsatta sidan än många som i övrigt är mina meningsfränder. Jag har nämligen mycket svårt att bli upprörd över detta. Jag har läst den länkade artikeln och såg några TV-uttalanden från honom, och jag kan inte säga annat än att mannen har rätt. Kristendomen, vilka åsikter jag än må ha om eländet, har haft en enorm inverkan på det svenska samhället. Den får tack och lov mindre och mindre inflytande för varje år som går, men den är fortfarande den religion som mest format vår kultur. Det är inget konstigt med att vi lär skolbarnen mer om den än om hinduismen.

Det är i någon mening samma sak som att jag anser att man bör ha sett en Shakespeare-pjäs i sitt liv, man bör ha läst en Stephen King-bok, man bör ha sett Casablanca, och man bör ha sett en Star Wars-film i sitt liv. Det har inte mycket att göra med verkens kvalité utan med att de har haft en inverkan på vår värld som gör att det tillhör grundutbildningen att ha i alla fall en lindrig bekantskap med dem. Samma sak med kristendomen.

Bland de moderna religionerna är sedan islam den för oss näst viktigaste religionen att läsa om. Den utdöda (bortsett från enstaka irl-troll) asatron hör hemma där någonstans också; den har fortfarande i dag ett större inflytande än man kan tro. Därefter blir det grötigare, men hinduismen och buddhismen är stora nog att förtjäna en hel del uppmärksamhet och om inte annat så är de en utmärkt inkörsport till österländsk filosofi och därmed en brygga mellan folk. Bryggor är bra.

Det jag i stället undrar varje gång religionsundervisning tas upp är hur judendomen lyckades få en plats som en av de fem världsreligionerna. Det finns färre judar i världen än sikher, men man kan sammanfatta genomsnittssvenskens kunskap om sikhismen med "de har skägg och turbaner". I och för sig sant, men inte en fullständig redogörelse för sikhismens innersta väsen.

Sverige har ingen stor judisk population, så religionen är inte intressant för oss av det skälet heller. Jag antar att den helt enkelt har en tillräckligt stor politisk betydelse för att beredas plats. En betydligt bättre anledning är judendomens gemensamma rötter med kristendomen, men för att det ska vara relevant ska utbildningen gå in på just detta, vilket den sällan gör. Det var först i gymnasiet jag fick svar på frågan varför - om nu Jesus är kristendomens grundare - två tredjedelar av kristendomens heliga skrift utspelar sig före Jesu födelse. Det är en ganska kraftig lucka i bildningen hos någon som varken är generellt okunnig eller ointresserad av religion.

3 kommentarer:

Björn sa...

Du är helt rätt på det! Keep up the good work. När kommer din blogg i bokform?

Maria sa...

Men om kristendomen har en särställning i skolan så bidrar det till dess fortsatta stora påverkan på vårt samhälle, tänker jag. Och det är så att säga bajs.

Hur det var förr lär man sig på historielektionerna. På religionskunskapslektionerna bör man lära sig om olika religioner. Helt enkelt.

Patrik sa...

Björn: Troligen strax efter att universums entropi börjar minska.

Maria: För att förstå kristendomens influens måste man förstå kristendomen, inte bara i form av vad diverse påvar har gjort eller hur schysst Martin Luthers hammare var, utan i form av vad människor faktiskt har trott och tyckt. Jag skulle gärna se t.ex. politik som ett separat ämne, för att använda en analogi, där man lärde sig vad olika politiska strömningar hade för idéer och inte bara vad deras anhängare gjorde. Och då skulle mer utrymme ges åt de inriktningar som har påverkat Sverige.