tisdag 21 december 2010

Jag får väl också prata om det


Det har pratats om det de senaste dagarna och om du inte vet vad det är det pratas om så har jag hittat någon som är ännu mer avskärmad från verkligheten än jag, så tack så mycket för det, det känns bra. Vi mutanter har föga egna erfarenheter på området så det som slår mig när jag läser vad det pratas om är den otroliga bredden på upplevelserna som samlas under detta paraply.

Det här befinner sig till exempel inte i närheten av någon gråzon och det är inte sex-by-surprise, vad det nu är man menar med den bisarra termen. Händelsen hon beskriver är en våldtäkt. Tydligt och klart, inget snack om saken, en våldtäkt, en sådan händelse som ordet våldtäkt är till för att beskriva. Den historien hör inte hemma i närheten av övergrepp som man kanske inte har kallat övergrepp men nu ska vi börja.

Å andra sidan har vi Lisa Magnusson. Det enda som antyder att hennes historia kan klassas som ett övergrepp är att hon är övertygad om att killen i fråga visste om att han gick för långt, detta trots att han aldrig förstod varför hon inte ville träffa honom längre, vilket rätt tydligt pekar på att han inte visste. Eftersom hon aldrig sa något vare sig under tiden eller efteråt så vet han fortfarande inte, om han nu inte råkar läsa hennes spalt och förstå vem den handlar om.

Eftersom exakt samma handling kan vara enormt behaglig och vidrigt motbjudande har jag ofta undrat hur det är tänkt att man ska veta säkert, och svaret brukar bli något i stil med "det vet alla, alla har den känslan, det är jag helt övertygad om". Det är inget annat än den mänskliga tendensen att utgå ifrån att alla andra människor är telepater. Jag lider av samma åkomma själv, men hur man kan leva tjugo konsekutiva år på den här planeten utan att inse att det faktiskt inte är så är oförståeligt.

Det som är uppenbart för en är inte uppenbart för en annan, särskilt inte när det handlar om interpersonella trevanden i en ännu odefinierad relation. Jag tycker också att det är helt obegripligt att alla inte tycker och tänker och förstår precis som jag, men nu är det en gång så och något man måste leva med om man inte ska hoppa framför en buss.

Prata om det, för Guds skull. Men särskilt när det händer.

Inga kommentarer: