Jag håller på att starta en rollspelskampanj (se: geek) och satt därför häromdagen och sökte igenom det här världsomspännande datornätverket som håller på att gå mainstream efter material, inspiration och nostalgi. Då snubblade jag över en blogg som bland annat avhandlar rollspel och dessutom visade sig drivas av en före detta kurskamrat till mig. Om nån hade frågat hade jag nog redan innan begripit att det rimligen måste finnas en internetkommunicerande subkultur av gamla Äventyrsspelfans från åttiotalet men det här var första gången jag stötte på den.
Jag slogs av samma tanke som så många gånger förr. Varenda gång jag hittar en intressant blogg så verkar den vara en liten del av ett enormt satans nätverk fullt av människor som bloggar och driver forum och läser samma tidningar, och allihop känner varandra och har åsikter om varandra och när någon bloggar om en nyhet har alla de andra redan läst den. Like A Bad Girl Should verkar dagligen inhalera varenda någorlunda genusrelaterad blogg (plus en hög andra) och det gör alla andra på hennes läslista också.
Jag? Jag är nöjd om jag lyckas hålla min egen blogg igång och läsa den handfull ni finner listade nere till vänster. Då är jag ändå snabb på snart sagt allt jag gör och definitivt på att både läsa och skriva, och professionell slacker är inte en titel som skulle vara helt fel för mig.
Jag undrar var de hittar tiden nånstans, när nu jag inte känner att jag skulle ha en chans. Det är förstås möjligt att de helt enkelt obsessar (det gör jag också, men ganska kortvarigt) och att väldigt många människor har något specialintresse som de brinner för så kraftigt att det är konstigt att frisyren inte förvandlas till aska. Då kvarstår ändå att de har koll på sin samtida omvärld medan jag går omkring och hoppas att ingen ska ställa svåra frågor om det som pågår i Libyen. Nåt med stridsplan och demonstranter, och det låter ju inte bra.
Det jag egentligen försöker få fram är nog hur mycket det förundrar mig, inte att det finns ett oändligt antal subkulturer utan hur enorma, fokuserade och heta de är, och framför allt hur mycket inbördes utbyte som pågår innanför väggarna. Ibland ser det ut som om resten av världen skulle kunna försvinna och det skulle inte märkas på ett par dagar.
5 kommentarer:
Att du skulle kunna benämnas slacker, tsk tsk.
Både jag och Tore äger dig hårt på den punkten. :)
Vaffan, har du en också en blogg? =)
Om att ha tid: det handlar så klart om intresse och om prioriteringar. Somliga kollar på tv, andra bloggar. Det är egentligen inte svårare än så.
Flax: Doktor Hedbäck har inte en chans nu för tiden, men självklart kan jag inte tävla med dig i slackerskap. Komapatienter kan inte tävla med dig i slackerskap.
Magnus: Jag bara undrar vad det är jag gör med den tid som andra tillbringar med att hålla sig a jour med allt och alla.
Jag vet vad du gör med den tiden: Tittar på Biggest Loser.
För det första är det en halvtimme om dagen - så fort läser inte ens jag - och för det andra är det nåt jag har på i bakgrunden medan jag pysslar med annat. Det är extremt sällan jag bara tittar på TV.
Skicka en kommentar