onsdag 9 februari 2011

Tack för att jag lever


Jag fortsätter lite smått på gårdagens tema med ett mer specifikt område: medicin. Vetenskapens bidrag på det här området kan inte ha undgått ens den mest inbitne Helen Keller-imitatör men det skulle man inte kunna tro när man läser en del av det människor får för sig.

Låt oss se vad vetenskaplig medicin har gjort för mänskligheten i de delar av världen där den fått visa vad den kan. Vår medellivslängd har nästan tredubblats. Vi har i praktiken utrotat sjukdomar som förr skördade miljoner och åter miljoner människor. Vi kan skaffa tre barn och räkna med att en dag ha tre vuxna barn i stället för att skaffa femton barn och hoppas att en dag ha tre vuxna barn. Vi är längre, starkare, smartare än någon av våra förfäder och utvecklingen går bara åt ett håll.

Jag är själv ett bra exempel. Även om vi bortser från att jag förmodligen inte hade blivit så här gammal om jag hade fötts för tiotusen år sen så hade jag definitivt varit död minst tre gånger om. Till att börja med hade jag aldrig fötts eftersom jag är Rh-positiv och har en Rh-positiv äldre bror och en Rh-negativ mor. Vid tretton års ålder fick jag ethmoidit vilket hade tagit död på mig om inte en läkare hade fixat det. Och för några år sen fick jag ulcerös colit och hade dött av sprucken tjocktarm om inte en läkare hade fixat det. Jag är vem som helst och hade varit tredubbelt död om jag inte hade haft den enorma turen att födas här och nu.

Där har vi den moderna vetenskapliga medicinens track record. Den är tusentals och åter tusentals gånger bättre än sin närmaste medtävlare. Detta är inte gissningar eller förhoppningar, det är fastställt genom århundraden av studier.

Men. Det finns människor som vänder bevisstegen. Om något är uppbackat av så säkra vetenskapliga resultat som man nånsin kan frambringa i denna otrygga värld, då tror de inte på det. Om något är uppbackat av enstaka stollars personliga vittnesmål om att något råkade hända ungefär samtidigt som de gjorde något annorlunda, då tror de att de har varit med om att upptäcka något nytt som vänder hela den medicinska världen upp och ner. De kallar det alternativmedicin.

Själva termen är bisarr. Om något fungerar så blir det mainstream. Om det inte fungerar förblir det alternativt. Det som bara går att hitta i homeopatiaffärer som inte regleras eftersom deras produkter ändå inte har någon effekt, det har inte uppvisat några resultat. Så fort resultaten finns skjutsas varorna in på apoteken och sjukhusen i stället.

Bakom ligger bland annat ett slags konspirationsteori. Läkarna vill inte se sin medicin utmanad, de vill inte bli motbevisade, etc etc etc. Men den läkare som upptäcker en ny metod eller medicin eller bevisar att en ny metod eller medicin fungerar, uppnår det som varenda forskande läkare vill. Alla vetenskapsmän är ute efter nästa stora upptäckt som välter omkull allt vi trodde att vi visste. Det är därför du har hört talas om Einstein: han bevisade att Newton hade fel. Det är därför du har hört talas om Newton: han bevisade att Aristoteles hade fel. Vetenskapen är inte en monolitisk enhet som svartsjukt vaktar sin maktposition; den består av myllrande människor och varenda en av dem vill helst av allt bevisa att alla de andra har fel.

Jag tror att det handlar om okunskap. Folk vet helt enkelt inte hur vetenskapen fungerar. De vet inte hur vi vet att cytostatika fungerar och homeopatiska medel inte fungerar. De tror att det bygger på stenhård auktoritet som serveras från ovan, inte praktisk erfarenhet som uppnåtts under kontrollerade former. Och om läkaren bara är en annan sorts präst, då kan man lika gärna lyssna på den präst man gillar att höra.

Inga kommentarer: