Häromdagen läste jag den här spalten vilket fick mig att än en gång börja tänka på just det här med att genomsnittsmänniskan har mycket lättare att tro på en ogrundad utsago från en slumpad nätfrämling än väl underbyggda vetenskapliga resultat.
Det ligger nära till hands att anta att det rör sig om mindervärdeskomplex - man vill hellre att kunskap ska finnas hos vanligt folk med bondförnuft än hos doktorer som inbillar sig att de är finare än vi andra bara för att de har vita rockar och förkortade titlar. Visst, de kan prata om sina snofsiga kontrollerade studier och sin så kallade "vetenskap", men vi vet nog var sanningen finns och det är hos människor med båda fötterna begravda i den svarta jorden. Det kanske är en del av förklaringen.
Man kan också tro att det helt enkelt känns tryggare att lita på instinkter och magkänsla, och de sakerna säger åt de här människorna att inte lyssna på faktiska auktoriteter. Det är givetvis bekvämare om visdom bara kommer inifrån inälvorna snarare än att skrapas ihop genom tidskrävande och jobbiga studier. Det är säkert en del av förklaringen, det också.
Men jag tror att det huvudsakligen handlar om att vi inte bara är väldigt bra på att hitta mönster, vi tycker om det också. Vi älskar samband så mycket att vi hittar dem överallt, vare sig de finns eller inte. Vi vill att de ska finnas.
Vad har detta att göra med dåligt omdöme vad gäller bedömning av information? Jo, världen är jobbig. Den är komplicerad och besvärlig och långt ifrån optimal. Så mycket enklare och trevligare, då, om all den här komplexiteten bara är en illusion. I själva verket är allting enkelt, men det finns människor som ser till att hålla det dolt för oss. De visar upp en bedräglig fasad och bakom den finns verkligheten. Som tur är har vi modiga människor (läs slumpade nätfrämlingar) som inte drar sig för att sprida sanningen, den riktiga sanningen, den som inte kräver en massa jobb att förstå utan som delas ut med låg röst bakom en skyddande hand på en pub sent en tisdagkväll.
Det är samma sak som gör att folk tror på konspirationsteorier och intelligent design. Vi vill inte att krig och miljöförstörelse och ekonomiska kriser bara ska hända utan att någon egentligen vill det. Vi vill att det ska finnas en mäktig organisation där bakom, som rycker i alla trådar och flyttar alla pjäser. Då behöver vi ju bara utrota den, så är allt löst och världen ett paradis. Vi vill att det ska finnas en allsmäktig pappa som bryr sig om oss och har en plan, för annars lever vi i ett kallt och likgiltigt kosmos och ondskan är vårt problem som vi måste lösa på egen hand.
1 kommentar:
Något som är relaterat - och mycket vanligt - är hur människor stödjer sig på den gamla hederliga liberala eller nyandliga propagandan om att varje människa minsann är så jävla unik. Att det finns undantag till varje regel och att det är just dem som är det. Visst är det så att man i allmänhet behöver sju timmars nattsömn - men just jag klarar mig precis lika fint på fem. Visst är det fel att planka, men just jag har så taskig ekonomi den här månaden.
Och när man talar medicin, som huruvida lilla Frida blir speedad av socker eller huruvida det är sex i fyrtionde månaden (hawt) eller riktigt starkt kaffe som är fosterdrivande, så är det ju såklart så. Folk är ju olika. Det är jättesvårt att kunna peka med hela handen om hur en annan människa fungerar på ett övertygande vis, speciellt när ens medicinska kompetens är begränsad till åtta säsonger av cityakuten. Det kanske faktiskt är så att du är allergisk mot elektricitet och att du får ont i huvudet av mobilmaster. Men finns det ingen bevisbörda åt andra hållet? Hur många dinarer ska stat, kommun och landsting behöva lägga på ett tillstånd som kanske överhuvudtaget inte har någon somatisk grund? Ska de behöva lägga sju miljoner på att elsanera ditt hem och tvinga Telia att flytta sin mast en kilometer när kanske ett halvårs terapi kunde göra susen? Jag förstår att det känns jobbigt att staten inte tar dig på allvar. Det kanske beror på att du inte har någonting att backa upp dina ord med.
När då den här individiocentriska världsbilden, framdriven av självhjälpsböcker, kändisbloggar och nyliberalism har gått så långt att det är kränkande att man ska behöva motivera sina åsikter, att det går mot dina rättigheter som människa att du inte får den där gastric bypass-operationen...
Ja då är allting svart.
Skicka en kommentar