fredag 21 maj 2010

Det är okej att stänga dem ute


Tydligen vill en majoritet av våra mainstreampolitiker hellre samarbeta med varandra än med Sverigedemokraterna, vilket jag har svårt att se som negativt. Vår styrelseform handlar ändå huvudsakligen om kompromissande. Ingen kan få sin egen vilja fram utan att anpassa sig och söka samarbete med andra. Det är, om inte annat, extremt svenskt.

En och annan sverigedemokrat tycker säkert att ovanstående är överjävligt och de visar därmed att de inte begriper sig på vårt system. Det är mer förvånande att samma sak gäller vänsterpartisten Mikke Schirén, som tycker att om man vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna så bara låtsas man att man har demokrati.

Om de största partierna, till exempel, bestämde sig för att vägra ge Sverigedemokraterna de riksdagsplatser de vunnit genom valet, det vore att låtsas att vi hade demokrati. Om de konspirerade för att inte räkna deras röster, det vore att låtsas att vi hade demokrati. Men att inte ge eftergifter till ett visst parti för att försäkra sig om deras hjälp att få igenom sin politik, det är varken odemokratiskt, uppseendeväckande, eller ens ett dugg ovanligt.

Är det någon som klagar på att Socialdemokraterna hellre samarbetar med Vänsterpartiet och Miljöpartier än med Kristdemokraterna? Är det någon som tycker att Moderaternas nära relation till de andra borgerliga partierna är svinaktig, och att de borde arbeta med partier från vänsterblocket i stället? Nej, naturligtvis inte.

Sverigedemokraterna ska få verka inom den demokratiska processen precis som alla andra partier. Däremot ska de inte automatiskt ges makt bara för att siffrorna råkar ge dem en teoretisk möjlighet till vågmästarroll. Det är de största partierna, eller de partier som kan bilda en allians med majoritet, som väljer vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Sverigedemokraterna finns tydligen inte med i den gruppen, vilket jag tycker är skönt.

Det är möjligt att detta spelar Sverigedemokraterna i händerna. De vill gärna verka farliga, förbjudna, outsiders, människor som är too real for the man. Det är så de drar till sig potentiella anhängare ur sina primära målgrupper. Samtidigt är det bra mycket bättre att de blir lite fler än att de får diktera politiken.

2 kommentarer:

Maria sa...

Länk till Mikke! Heter han så, alltså?

Patrik sa...

Det påstås det. Det står om honom i artikeln som länkas till i första meningen.