Min sorts sportvärld

Mot slutet av gårdagens inlägg nämnde jag den globala kommunikationens inverkan på sport, och det tänkte jag utveckla lite i dagens inlägg.

Som jag pratade om i går så har vi konstant tillgång till de bästa idrottsmännen i världen, och därför verkar de som bara är bra direkt mediokra i jämförelse. Detta gör att de stora stjärnorna inte bara är stjärnor i sitt hemmalag utan stjärnor i hela världen. Lag som Barcelona och Real Madrid har fans som aldrig har varit i närheten av Spanien och förmodligen inte skulle hitta dit utan guide. De är bultar i en näst intill obegripligt stor internationell industri.

I den värld jag tänker mig hade knappt någon utanför Spanien brytt sig om hur det gick för Barcelona. Fotbollsspelare skulle vara hembygdshjältar, byn skulle fira tillsammans efter en seger mot grannbyn, och spelarna skulle få gratis öl på den lokala puben. Det vore en idrottsindustri jag skulle kunna ställa mig bakom.

I stället har vi en industri som tar in och bränner miljoner och åter miljoner av valfri valuta och vars genomslagskraft är så stor att det är direkt udda - nästan misstänksamt - att inte bry sig om hur bra en främling från ett fjärran land är på att sparka på en boll. Jag talar av erfarenhet; jag har tillbringat ett helt liv med att så tyst som möjligt strunta i sport och av omvärldens reaktion skulle man kunna tro att jag offentligt uttryckt en förkärlek för ärtgrötszoofili, vad nu det är.

Det är inte bara märkligt, det är direkt oacceptabelt att inte vara djupt involverad i prestationer hos människor som man inte har någon som helst koppling till. I min version av verkligheten hade jag förmodligen brytt mig mer - jag hade ju antagligen känt några av spelarna själv - och varit mindre av en paria, samtidigt som de som faktiskt bryr sig hade fått samma underhållning som de får i dag.

Behöver världen egentligen människor som inte bara lever på sin idrottstalang utan blir bisarrt rika på den? Är det något som är till mänsklighetens fromma när man - hävdar jag - skulle få ut samma sak av en betydligt lågmäldare idrottsindustri som byggde på relativt harmlös lokalpatriotism?