Man ska försöka lära sig något nytt varje dag, och häromdagen var det i mitt fall Ubermansömn. Det handlar i korthet om att man ska ta sig ner till att sova 2½-3 timmar om dygnet genom att endast ta halvtimmeslånga tupplurar och på så sätt tvinga kroppen och hjärnan att sova jävligt effektivt under de där dyrbara halvtimmarna.
Jag kan väl i någon mening förstå driften att skaffa sig mer vaken tid. Ingen hinner ju med allt det där ingenting särskilt som man behöver få gjort. Den här metoden kan dock inte vara värd det för någon. Även om vi bortser från att det blir stört omöjligt att sköta ett jobb och att man måste ta sig en lur halvvägs igenom varje schysst fest så låter det som ett midnattssvart helvete.
Säg att man gör som killen i artikeln och tar sina lurar 02.00, 06.00, 10.00, 14.00, 18.00 och 22.00. Bortsett från att man aldrig är vaken mer än tre och en halv timme i sträck och därmed aldrig kan se Borta med vinden så är alltså flera av hans bonustimmar mellan 02.30 och 06.00. Vem vill sitta uppe och vara vaken kring femsnåret medan resten av världen sover? Ensamheten i mörkret förlorar ganska snabbt sin dragningskraft.
Jag jobbar natt och har varit med om de flesta dygnsrytmstörningar man kan tänka sig, från att endast kunna sova fyra timmar i sträck och sen bli trött fyra timmar senare till att vakna framåt tresnåret på eftermiddagen och undra var dagen blev av. Det har blivit en och annan löprunda klockan fem på morgonen för att det inte var lönt att försöka sova mer. Det har också blivit en och annan dag när jag åt frukost samtidigt som normala människor satte tänderna i söndagssteken. För mig har alla varianter som inte involverar att vara någorlunda synkroniserad med samhället visat sig vara mardrömmar.
Jag vet att det finns en hel del folk där ute (de är överrepresenterade i min bekantskapskrets) som, om de själva får välja, helst är uppe hela nätterna och sover hela dagarna. Jag hamnade av misstag i den rytmen för någon månad sen och det var efter en dag eller två inte lönt att försöka vända tillbaka dygnet eftersom jag snart skulle jobba igen, och det var inget annat än att leva i en Kafka-bok.
Tre på eftermiddagen vaknar man. Det börjar redan bli dunkelt. Efter frukosten är det i praktiken dags för middag, och sen är det bara långa mörka ensamma timmar som väntar. Varenda dag ställde jag mig frågan vem i helvete som lever på det här viset frivilligt. Vad är det hos de där tråkiga nattimmarna som lockar? Till och med när jag jobbar är det segt mellan tre och fem på morgonen, och då har jag ändå sällskap och något att göra.
2 kommentarer:
Sova mellan 01-10 varje natt/morgon är min dröm-rytm. Somna precis innan det blir för sent och vakna medan det fortfarande känns morgon. Mumma.
Jag nattsuddar gärna. För mig är det inte de långa trista sega nätterna som lockar (jag vet allt om dem och att vakna vid 15... det är sjukt ovärt), jag råkar bara vara som piggast och mest alert under den senare halvan av dygnet. Jag googlade det här för ett tag sen och inte helt otippat finns där forskning som visar att folk har olika biologiska dygnsrytmer... -ish. Kroppsvärmen styr, som jag förstår det, mycket av hur pigg man känner sig och hur redo att sova man är. Det finns en mittfåra, men det kan diffa på upp till 2h åt bägge håll när ens "topp" är. Jag håller det för troligt att jag diffar på den senare sidan. :)
Men det är såklart främst en fråga om dåliga vanor. Vi nattmongon mår ju, enligt egna och en del andras erfarenheter, inte så attans bra av att vara helt off andras dygnsrytmer eller att få för lite solljus.
Skicka en kommentar