Ställen där självkänslan dör

Det är svårt att tro i dag, men en gång i tiden var Aftonbladet en riktigt bra tidning. Den var subversiv, undersökande och spelade en nyckelroll i vår tryckfrihets uppkomst. När exakt det började gå åt helvete vet jag inte, men i dag har den sedan länge slutat vara en skinande symbol för god journalistik och förvandlats till en gyttjeblaska som tycker att slumpade kändisar är mycket intressantare än avslöjanden och grävande.

Här har vi ett strålande exempel. Blotta tanken på att det finns experter inom ett fält som sädescirklar utmanar fantasin, och att det sedan länge är allmänt känt att sädescirklar skapas av människor nämns bara som en alternativ hypotes som klaras av på en halv mening. Man låter två tokdårar sprida fria fantasier utan att deras meriter ens ifrågasätts, de får prata om "tolkning" av sädescirklar utan att det påpekas att en sådan tolkning är omöjlig att bedöma då det inte går att kontrollera huruvida tolkningen var korrekt.

Jag måste undra vem som kan tänka sig att skriva en sån artikel. Jag antar att han en gång i tiden tänkte sig att skriva om viktigare saker än sädescirklar. Jag antar att han hade något slags tanke som inte gick ut på att skriva det fluffigaste av allt fluffigt fluff. Ändå sitter han där i dag och låter självutnämnda experter på ett obefintligt mysterium uttala sig som om de hade andra meriter än en hyggligt hög grad av godtrogenhet. Jag undrar hur det händer, men jag tror att jag vet svaret.

Institutionalisering är en otäckt stark kraft. Jag minns själv en artikel jag skrev när jag praktiserade - jag vill inte gå in på detaljer - som jag i dag skäms ordentligt över, inte för att den var fluffig och meningslös utan för att den var moraliskt riktigt äcklig, liksom de metoder jag använde för att komma åt informationen den presenterade. När jag hade skrivit den var jag omåttligt stolt, för vi var tamigfan först och det var min förtjänst.

Det var först senare som jag insåg vad det var jag hade gjort. Jag hade betett mig som ett riktigt svin men eftersom sådant premieras inom en kultur där läsarsiffror är allt som räknas hade jag varit enormt nöjd i stället för gravt skuldtyngd. Det är fem år sen och jag tänker fortfarande på den där förbannade artikeln.

Det var nog tur att jag inte hamnade i den världen. Jag tror inte att jag hade tyckt om den människa jag i så fall hade varit i dag.