Bloggen jag nämnde i går innehåller bland annat ett inlägg om boken The Elfish Gene av Mark Barrowcliffe. Jag har inte läst den men om jag slutade gaffla om saker jag inte visste något om skulle jag få vara tyst alldeles för ofta.
Barrowcliffe (och min gamla homie Magnus Edlund) hävdar alltså att rollspel är en ursäkt för att stänga in sig med likasinnade och inte behöva lära sig social kompetens. Det stämmer väl, men det gäller också snart sagt alla aktiviteter som huvudsakligen utförs av unga män. Idrott är inte heller ämnat att skapa sociala genier; man tillbringar all sin tid med andra som också gillar att springa fort och sparka på bollar.
Vidare tror jag inte att jag hade knullat särskilt mycket mer om jag inte hade haft spel i mitt liv, och inte bara för att jag hade fast flickvän från sexton års ålder. Jag var helt enkelt typen som satt och spelade snarare än typen som bjöd tolvåriga brudar på cigarretter. Spelandet var ett symptom, inte en orsak i sig.
Även om jag hade blivit en helt annan människa - festande och knullande och hjärtekrossande - av att inte spela så kan jag inte se hur det hade varit bättre varken för mig eller någon annan. Är det strikt bättre att som tonåring knulla en massa än att inte göra det? Är det verkligen så att de killar som under de här kritiska åren knullar mest gör det för att de lärt sig att prata med tjejer och vara trevliga eller för att de är Barney Stinson-wannabes i miniatyr? Jag minns det som det senare.
Om jag inte hade spelat så hade jag säkert haft något annat. De lägre tonåren är nog den tid i livet när det är som lättast att obsessa och hade jag inte haft mina tennfigurer att obsessa över så hade jag hittat något annat och jag kan inte riktigt se mitt mellanstadiejag förvandlas till en munlädersmord alfahanne. Vad jag än hade valt i stället så hade det inte gjort mig till något annat än geek.
Jag får väl ta och läsa Barrowcliffe, om inte annat så för att boken sägs vara välskriven och rolig, men också för att se vad det var för märkligt liv han hade om han nu tror att det var rollspelen i sig som hindrade honom från att uppfylla sitt sanna öde och bli en tonårig Joey Tribbiani.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar