Från oväntat håll

Det var Gun Hellsvik som under sin tid som justitieminister genomförde de förändringar av den svenska kriminalvården som ledde till att livstidsfångar än i dag sitter längre och längre utan att ens få straffet tidsbestämt och chansen att de någonsin ska bli vettiga samhällsmedlemmar därmed blir mindre och mindre. Under samma period demonterades psykiatrin, fler sjuka människor hamnade i fängelse, och ännu fler sjuka människor hamnade ute i ett samhälle som de inte klarade av att leva i, och följderna ser vi varje dag.

Därför var det förvånande att se hennes partisyster, justitieminister Beatrice Ask, komma med ett riktigt smart förslag. Hon vill använda elektronisk fotboja på unga brottslingar så att de kan - och måste - leva någorlunda normala liv medan de avtjänar sina straff. De kan inte sitta och gnälla tillsammans med andra illdådare utan går i stället i skolan eller på praktik. Kanske kan vi rentav ha dem till något nyttigt under tiden och de tvingas lära sig fungera bland normala människor. Allt som allt, fullständigt briljant.

Så givetvis måste det bemötas med korkad kritik. Socialstyrelsen hävdar att fotboja kan "öka risken för kriminell identifikation". Jämfört med vad? Jämfört med att låsas in tillsammans med ett oändligt antal andra satans förlorare, på ett ställe där brottslingkulturen dominerar och den enda chansen man har är att identifiera sig som kriminell? Jämfört med att ha en vårdare med sig hela tiden man är utanför murarna, så att det görs fullständigt klart att man är en farlig människa som kräver ständig bevakning?

Med elektronisk fotboja, särskilt om den inte bara används för utslussning utan för hela strafftiden, kan vi undvika just kriminell identifikation eftersom brottslingen måste röra sig ute bland oss andra, vi som inte tycker det är så coolt att ha brutit sig in i ett källarförråd eller slagit ner nån på fyllan. Låt honom lära sig vad som fungerar när man inte bara umgås med andra samhällsföraktande snorungar. Det är bättre för honom och bättre för oss.