Förra helgen hade Malmö besök av rabbi Abraham Cooper från Simon Wiesenthal-centret, med anledning av reserekommendationen som centret utfärdade i december förra året då de rådde judar att undvika att resa till Malmö. Min åsikt i frågan är den samma som för tre månader sen: detta är ett uppblåst, larvigt sätt att dra uppmärksamhet.
Så har centrets hittills sparsamma reserekommendationer använts i det förflutna också, men Malmö når nya höjder. Rekommendationerna har gällt Frankrike och Belgien 2002, Grekland 2003, Turkiet 2010, och så Malmö. Läs listorna på antisemitiska brott på de fyra tidigare ställena (PDF med genomgång av de grekiska) och jämför med Malmö.
För att inte nämna något som torde vara uppenbart när man läser platsnamnen: Frankrike. Belgien. Grekland. Turkiet. Malmö. Inte Gaza. Inte Somalia. Inte Bagdad. Inte landsbygden på den arabiska halvön. Inte ställen där man faktiskt inte skulle kunna gå utomhus med en lokalt impopulär religiös symbol på sig.
Simon Wiesenthal-centret gör mycket bra. De har ett stort förtroendekapital världen över. De behövs. Och Malmö har problem, liksom alla andra städer i alla andra länder. Malmös judar har problem, liksom alla andra små minoriteter i alla andra tider och på alla andra platser. Men reserekommendationen är bara ett PR-trick, en uppmärksamhetsmagnet. Alla på centret vet att ingen bryr sig om de rekommenderar att judar låter bli att åka till den afghanska landsbygden, hur mycket farligare det än är där än på Möllevångstorget, så de slänger in en varning för en stad i Sverige, ett land så stolt över sin jämlikhet och antirasism. Då måste någon reagera.
Det är synd. Det är att riskera det nyss nämnda förtroendekapitalet. Och det är helt enkelt larvigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar