En liten historia om självbefläckelse

Ett tag var det i de här trakterna - ansedda som världens mest upplysta - extremt inne att hävda att masturbation förde med sig en oändlig räcka elände. Man kan spontant undra vad alla tänkte innerst inne för, kom igen, alla gjorde det då också. Jag kan tänka mig att det var en sån sak man då trodde att ingen annan gjorde och att man förklarade bort sin egen friskhet med ren flax, eller att man inte trodde att antimasturbationspropagandan var sann men inte var så pigg på att säga det öppet.

Det jag finner intressantare är dock detta: emedan de större och modernare religionerna allihop är mer eller mindre negativa till masturbation (det här är ett av få områden där det förflutna faktiskt vinner över nutiden; antika greker och egyptier var mycket softare när det gällde den ensamma synden) så fanns det inget brett masturbationsmotstånd i Europa förrän i början av 1700-talet. Prästerna hojtade svavel men det gjorde de ju om allt och alla, och om man lyssnade på allt som prästerna sa gick det ju inte att leva. Masturbation var väl inte att rekommendera, men det var inte det vidriga brott det snart skulle bli.

Någon gång mellan 1708 och 1716 (det exakta datumet är oklart) ändrades allt detta när skriften Onania publicerades. Nu var masturbation inte bara något lite syndfullt och lätt olämpligt, en klart lågrankad överträdelse, nu var det plötsligt farligt. Enligt Onania orsakade masturbation gonorré (en lustig omvändning av det faktiska förhållandet), epilepsi, klenhet, dumhet och det mesta som är obehagligt här i världen.

Onania markerar en vändpunkt. Nu var masturbation ett medicinskt problem, inte huvudsakligen ett moraliskt. Den lilla skriften satte igång en lavin. Läkarna började tävla med varandra i att hävda jävelskap och uppfinna antimasturbationsapparater som jag gärna skulle glömma att jag läst om.

Vem var då denne självbefläckelsens antiprofet som bestämde sig för att försöka utrota något fullständigt outrotningsbart och därtill helt harmlöst, och vad var hans problem? Det vet vi inte. Onania publicerades anonymt. Det finns en hypotes eller två - vissa pekar ut en kvacksalvare vid namn John Marten - men vem det än var så gjorde han det inte för att vinna ära och berömmelse, inte heller för pengar.

Varför gjorde han det då? Jag ser bara två alternativ, ingetdera rimligt. Det ena är att han trodde på det han skrev, men var fick han de bisarra idéerna ifrån? I en värld där ingen hävdar att masturbation orsakar gonorré, hur får man för sig att så är fallet och så till den milda grad att man skriftligen predikar det?

Det andra är att vi pratar om den ultimata bitterkuken här. Blotta tanken på att någon hade det trevligt var honom så motbjudande att han var tvungen att försöka göra något åt det. Hans andra hobbies var troligen att sprida kondylom, spränga bryggerier och försöka förbjuda Kevin Bacon att dansa.