Min syn på majs

I går blev jag på gatan tillfrågad om jag tyckte det var viktigt med miljö. Då den unge mannen i fråga bar en Greenpeace-tröja och en liten mapp med papper misstänkte jag som det geni jag är att han inte frågade av vanligt intresse, så jag svarade som jag brukar göra i det läget: ja, men jag tänker inte stödja Greenpeace eftersom jag inte håller med dem i flera viktiga frågor. Vilka då, undrade han. Kärnkraft och genetiskt modifierad mat, sa jag. Jag trodde att han skulle hänga upp sig på kärnkraften, men det blev genmaten.

Jag förklarade att jag tycker att genetiskt modifierad mat är fantastiskt och bara lider av dålig PR, vilket faktiskt är en bra sammanfattning av kärnkraften också. Argumenten emot faller huvudsakligen i tre läger.

Rädsla. Vi vet inte vad genetiskt modifierad mat gör med oss eller med naturen. Detta bottnar dels i ett missförstånd av genmodifieringsproceduren. Vi gör små, små ändringar. Vi kommer aldrig att skapa en mutantmajs som får klor och huggtänder och går bärsärkagång på landsbygden. Det handlar om enstaka enzymer som produceras eller inte produceras.

Vidare har vi ätit det här i tjugo år nu och odlat det längre än så. Det finns barn vars föräldrar har ätit det under en stor del av sina liv och som själva äter det. Än så länge, inga farsoter. Visst, det vore underbart att göra en tvåhundra år lång studie (var man nu skulle hitta försökspersoner till det) men under tiden är det rätt bra att vi har säd som växer och överlever där all annan säd skulle ge ifrån sig ett sorgset gnyende och vissna.

Ekologi. Genmodifierade sädesslag är rätt tuffa och slår ut de "naturliga". Ja, och vad är det som är så dåligt med det? Det är ingen skillnad på det och det som hänt under livets historia och fortsätter hända i dag. Människan vill av någon anledning gärna skilja på det hon själv gör och precis allt annat som händer; det senare är "naturligt" och det förra "onaturligt". Det finns massor med arter som inte hade existerat i dess nuvarande form utan oss. Det enda som har ändrats är att vi har blivit bättre på det.

Bland annat därför drar jag gärna upp den gröna revolutionen när jag pratar om genmodifierad mat. Norman Borlaug var aldrig inne och rotade i DNA:t, men det han gjorde och det genmodifierarna gör är i princip och praktik samma sak. Borlaugs tekniker var bara mer primitiva.

Ekonomi. Genmodifierad säd ägs av företag som har patent på dem och utnyttjar de patenten för maximal profit. Detta är helt sant och beklagligt, precis som det är beklagligt vad gäller allting annat i världen. Det vore bättre för alla om vi gemensamt skapade mat i ett socialistiskt paradis, men det har ingenting med genmodifierad mat att göra.

Om vi förbjuder genmodifierad mat påverkar det inte den industriella kapitalismen alls. Om vi krossar den industriella kapitalismen kan genmodifierad mat mycket väl fortsätta existera. De är två skilda frågor. Om vi gör oss av med genmodifierad mat kommer företagen att fortsätta bli feta, bara på något annat, som förmodligen blir nästa mål för attackkampanjer. Det är det företag gör.

Motståndet mot genmodifierad mat gör att det knappt används där det skulle kunna göra mest nytta. Det skulle kunna bekämpa svält i mycket högre grad än det gör. Det syns tydligt i Zambia som 2002 förbjöd genmodifierad majs, som tidigare importerats till det svältdrabbade landet. Tre år senare tilläts det igen. Varför? Folk dog.

Genmodifiering är ett av de största underverk i en lång lista på underverk som mänskligheten har frambringat, och det har möjligheter att hjälpa oss långt bortom vad det får göra i dag.