Jag vet inte varför det här är så roligt, men det är det. Hur som helst så påminde det mig om ett gammalt förändringsförslag jag länge velat skicka in till Gud Fader. Notera att ormen i fråga ätit för 2-3 dagar sen och därmed inte kommer att bli hungrig på 2-3 veckor.
Vore det inte fantastiskt om människor fungerade så? I stället för att behöva drygäta flera gånger om dagen och nio gånger av tio stoppa i sig vad som helst som råkar finnas i närheten och inte är direkt motbjudande skulle vi äta en gång var tredje vecka och då ta det på riktigt allvar.
Vem orkar egentligen laga ordentlig, nyttig mat till varenda måltid? Man behöver en personlig kock för att få riktig ordning på sin kosthållning. För alla oss andra så ser prioriteringslistan sån ut att bekvämlighet, snabbhet och lågt pris hamnar högt upp.
Tänk dig nu en värld där vi äter en gång var tredje vecka. På fredagen i vecka tre börjar det suga i magen och man ser fram emot söndagen, när man samlar ihop en hel hög släktingar och vänner och har en riktig brakmiddag i romersk-orgie-klass. Aldrig mer färdigköttbullar och snabbmakaroner; den här banketten kan man planera en vecka i förväg och tillbringa ett dygn med att tillreda. När gästerna tultar därifrån är de så mätta och nöjda att det vore olagligt i flera ostasiatiska länder.
Visst, det skulle få vara ganska näringstät mat. Försök äta fyrtiotusen kalorier isbergssallad så förstår du varför, men vi skulle väl behöva större magar och tuffare käkar. Små eftergifter, känner jag.
Snabbmatindustrin skulle kollapsa, och det skulle våra kolesterolvärden också. Mat skulle vara bra mycket mindre problematiskt. Det skulle finnas föga anledning att vräka i sig chips och lösgodis när man från barnsben vuxit upp med att mat är något man inmundigar en gång var tjugonde dag. Framför allt skulle mat aldrig vara något drygt som man måste göra, utan något man såg fram emot och la ner kärt arbete på. Varenda gång.
Vissa ormar har det så, vissa hajar, säkert andra djur också. Men inte vi, vilket är stendumt, eftersom vi är det enda djuret som har den sociala strukturen till att riktigt uppskatta det. Vi skulle kunna ta ätandet på riktigt allvar, inte bara svälja en säl och sen glida omkring i matkoma i ett par veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar