tisdag 10 maj 2011

Vuxna män gör saker tillsammans


Nästa serie i min TV-serie-serie: Oz. Innan jag fick den här serien rekommenderad av en arbetskamrat tillika bloggfan kände jag bara till den genom snuttar jag råkat se på nattlig TV, och det enda jag mindes av dem var en svart kille i rullstol som sa vagt djupa saker till kameran.

Så blev det dags att ge serien en chans och den visade sig handla om fängelset Oswald State Correctional Facility, i folkmun kallat Oz, där en experimentell avdelning vitsigt döpts till Emerald City. Under idealisten Tim McManus ledning ska fångarna där rehabiliteras och lära sig bli välfungerande samhällsmedlemmar i stället för att bara straffas. Han väljer själv ut dem som kommer dit och ser till att ha det balanserat mellan de större grupperingarna, bland dem nazister, svarta ghettogangsters, militanta muslimer, italienska mafiosi och latinamerikanska gängmedlemmar.

Hit kommer Tobias Beecher, en framgångsrik och välbärgad advokat med alkoholproblem. Han kör berusad över en liten flicka och döms till fängelse. I Emerald City har han inte mycket till chans. Han har aldrig behövt slåss för sitt liv, han vet inget om de kriminellas sociala regler, och det lyser om honom att han inte hör hemma i Oz. Han tror att han har tur när Vern Schillinger tar hand om honom, men Schillinger visar sig vara nazistledare som letar efter en ny bitch. Det blir början på en fiendskap som är en av flera röda trådar genom hela serien.

Bland de andra fångarna finns den stenhårde, orimligt vältränade och ohyggligt skrämmande Simon Adebisi som leder sitt ghettogäng med ren personlighetsstyrka, muslimledaren Kareem Said som anser sig vara politisk fånge och nästan dyrkas av de andra muslimerna, den orädde och knivskarpe irländaren Ryan O'Reilly, och den ovan nämnde rullstolsburne Augustus Hill som bortsett från sin vanliga roll som karaktär också sköter berättarens uppgifter.

Personalen visar förutom McManus upp Leo Glynn som försöker hålla ordning på hela fängelset medan McManus tjatar om sin avdelning, nunnan Peter Marie Reimondo som fungerar som kurator, och läkaren Gloria Nathan som verkligen bryr sig om sina patienter trots allt de gjort och sedermera blir motvilligt kärleksobjekt för Ryan O'Reilly. Detta är dock bara ett skrapande på ytan; Oz innehåller dussintals karaktärer som kommer och går och gnids mot varandra i fängelsets hänsynslösa smältdegel.

Oz tog ett litet tag på sig att komma igång. Jag tänkte i alla fall se säsong ett och se om det var något att titta på, och efter de första tre avsnitten (fem av de sex säsongerna är bara åtta avsnitt långa; säsong fyra innehåller sexton) lutade det åt "nej". Det var en okej serie, inget mer. Men i avsnitt fyra gjorde den mjäkige Beecher uppror mot Schillinger, serien blev awesome och sen fortsatte den vara awesome tills sluttexterna rullade på det sista avsnittet.

Jag har samma problem när jag skriver om Oz som när jag skrev om Battlestar Galactica; det finns alldeles för mycket jag vill ha med. Historier kommer och försvinner, förhållandena inne på Emerald City förändras drastiskt, det är våld och hot och brott och folk som kommer ut och folk som kommer in igen och människor som dör på otäcka sätt och hämnd och hat och knivar och isoleringsceller och AIDS och en väldig massa bögsex, både frivilligt och ofrivilligt.

Det finns en anledning till att det finns gott om populärkulturella Oz-referenser som alla går ut på fängelsehomosexualitet, men i själva serien framstår det aldrig som exploaterande eller spekulativt. Ibland är det kärlek, ibland är det våldtäkt, och båda delarna analyseras och utforskas. Vi ser varma förhållanden och vi ser ren psykosexuell sadism, vi ser förhoppningar grusas och hjärtan krossas. Det är stundtals vackert och stundtals groteskt.

I sammanfattning är Oz en ständigt fascinerande studie av människor och hur de förändras under extrema förhållanden, med en rejäl dos gängpolitik injicerad. Den fick mig att rygga tillbaka, den fick mig att känna med karaktärerna, och den gjorde mig glad att jag lyssnade på rekommendationen och såg den.

Och så har den ett musikalavsnitt. Underbart.

2 kommentarer:

Thomas sa...

Kommer vi att få se dig skriva om The Wire här?

Patrik sa...

Har inte sett den. Den är fett överst på listan över serier jag vill se, dock.