I dag är det alla hjärtans dag, vilket återknyter käckt till inlägget om stora gester. Jag ser nämligen ungefär likadant på alla hjärtans dag som jag gör på bombastisk romantik - det är väl fint, men det spöar inte jämn varm kärlek.
Jag är inne på samma inställning som Dust Puppy: "If you're nice to people and show your family you love them all of the time, this day wouldn't have to stick out like a sore thumb, right?" - okej, han sa det om jul men principen är den samma.
Det är inte att alla hjärtans dag är kommersialiserad. Det är julen också och den firar jag gärna. Det är hela konceptet att koncentrera kärlek till en, gemensam, planerad dag, som om det är bättre än att sprida ut den över året. Jag har ingenting emot speciella dagar men ska de inte vara dagar man har tillsammans - dagen man träffades, dagen man blev tillsammans, något sånt? Hur mycket eftertanke visar det att göra något speciellt på en viss, samhälleligt förevisad dag?
Hellre då att det speciella blir det vanliga. Att något fint kan hända precis när som helst. Eller att vi bara är lyckliga med varandra, oavsett dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar