Trogne bloggläsaren Thomas hade invändningar mot att jag dissade vänsterkids som jobbar svart, bidragsfuskar och plankar i kollektivtrafiken och efter en diskussion lovade jag i ett svagt ögonblick att förklara mig närmare.
Låt mig först och främst klargöra att inget system funkar eftersom människor är idioter; jag har inte ändrat åsikt på den fronten. Däremot kommer systemet stadigt att bli bättre och bättre - precis som det har genom hela historien - och våra ättlingar kommer att leva i ett samhälle som är mycket närmare mina ideal än det vi lever i nu, som är mycket närmare mina ideal än det våra förfäder levde i. Det ser jag som en konstant rörelse åt vänster - makten förflyttas stadigt neråt och utåt - och även om tillfälliga hack dyker upp så tror jag att det kommer att fortsätta.
Vad menar jag då med vänster? Jag pratar inte om att vara vänster för att man är fattig och det är egoistiskt bättre just nu. Jag pratar inte om att vara vänster för att man accepterar den marxistiska historieskrivningen och vill vara på rätt sida när det smäller. Jag pratar om att vara vänster för att man tycker det är rätt och bra för samhället och dess invånare.
Jag skrev i en kommentar att jag kunde reducera vänster till "vi samarbetar" och höger till "vi tävlar". Det är naturligtvis en vansinnig förenkling och det finns andra sätt att beskriva konflikten på. Till exempel vill vänstern reglera sånt som spelar roll för samhället - hur mycket företag får knalla sina anställda, vilka rättigheter vanliga medborgare ska ha - medan högern vill reglera sånt som inte spelar någon roll för någon annan än den drabbade - vem man ska få gifta sig med, huruvida man ska behöva sterilisera sig vid könsbyte.
Men om jag ska beskriva varför jag är vänster och vad jag menar när jag säger det så är det att jag tror på "we're all in this together". Världen är ett gigantiskt samarbete, samhället är inte en extern tvingande kraft utan något vi skapat tillsammans för att göra världen bättre, och även om det finns element som har betydligt mer inflytande än jag och inte använder det på ett sätt som jag gillar så är det ändå så det fungerar. Jag tror på samarbete, jag tror på gemensam reglering, jag tror på att samlas och komma överens om hur samhället ska drivas för allas bästa, jag tror på att ett organiserat omhändertagande av våra svaga.
Högern, däremot, tror på tävling och konkurrens. Man ska avreglera det allmänna och lämna fältet öppet så att det kan tävlas och kämpas så att de bästa alternativen, genom marknadens frälsande inverkan, flyter upp till toppen. De svaga ska omhändertas genom frivillig välgörenhet, miljön ska räddas genom att människor spontant köper miljövänliga produkter, arbetarnas villkor ska förbättras därför att de annars går till ett annat företag, och så vidare. Jag har skrivit en hel del om varför jag inte tror att detta leder till några bra resultat och faktiskt är förbryllande naivt men om någon fortfarande undrar så får jag väl skriva ett inlägg om det också. Det här inlägget kommer att bli alldeles för långt som det är.
Jag har även en holistisk syn på världen. Allt hänger ihop, vi påverkar varandra, och verkligheten vägrar böja sig. När jag gör något påverkar det inte bara mig utan alla andra också. Jag vill att samhället ska fungera så bra som möjligt och jag vill bidra till det jag anser vara det bästa samhälle som mänskligheten någonsin frambringat, så jag har inga problem med att betala skatt eller på andra sätt dra mitt strå till stacken. Jag tror inte att jag på så sätt försenar någon massiv socialistisk revolution, jag tror bara att jag gör världen lite bättre medan den utvecklar sig i positiv riktning.
Och därmed kommer vi in på plankarna. Jag tycker om kollektivtrafik så jag betalar gärna för det. Jag är i den positionen att jag lugnt har råd. Om man inte har det, om man befinner sig ett busskort från hemlöshet och svält, då tycker jag absolut att man ska planka utan att må dåligt för det. Även bidragsfuska och jobba svart, för övrigt. Men jag har inte känt många - förmodligen inga - människor i den situationen. Däremot har jag känt en massa välbärgade vänsterkids som bidragsfuskar, jobbar svart och plankar för att de kan komma undan med det. Jag ser föga moralisk skillnad mellan dem och ekonomiraserande finans-VD:ar som glider iväg med en handfull coola dollarmiljarder. Det är en fråga om nyans och skala, inte en skillnad i sak.
Thomas hävdar att plankning bara drabbar Veolia (företaget som för närvarande driver kollektivtrafiken i Malmö där vi båda bor) och att plankning är en form av motstånd. Jag vänder mig emot båda argumenten.
Plankning drabbar förmodligen inte Veolia särskilt mycket alls, och här är vi inne på holistiken. Plankning kommer aldrig att innebära att Veolias VD tjänar lite mindre. Det kommer bara att innebära höjda priser och sämre kvalité och därmed drabba alla dem som betalar för sina bussbiljetter. Att planka är att skita i sina medmänniskor och bara tänka på sin egen omedelbara nytta.
Sen kan man ha åsikter om huruvida det är rätt att handla som Veolia. Man kan tycka att kollektivtrafiken borde drivas för folkets bästa och utan profitintresse, och att det borde vara gratis att åka stadsbuss. Jag tycker det, till exempel, och busschaufförerna skulle älska det. Jag tror att vi kommer att ha det så en dag. Men det är inte så just nu, och jag tror inte vi kommer en kvarkbredd närmare det genom att planka.
Jag tror nämligen inte att plankning är något realistiskt motstånd alls. Det är mer som osynliga partiets uppmaning att stjäla från arbetsplatsen, som om det någonsin skulle leda till något bra alls. Det är på samma nivå som min favoritflatas plan att ha på sig fula byxor för att straffa samhället (ni kan vara lugna, hon genomförde den aldrig). Plankning leder bara till sämre villkor för dem som betalar eller möjligen till att Veolia slutar driva trafiken och då får vi förmodligen bara något ännu sämre i utbyte. Ingen röd sol går upp i öster för att någon inte köpte bussbiljett.
Slutligen tror jag inte att plankarna, den dag världen har förändrats och mer liknar deras ideal, plötsligt kommer att bli ansvarstagande holistiska medkännande osjälviska människor. Jag tror att de kommer att fortsätta leta personliga fördelar och rättfärdiga det så gott de kan. Om man inte ser sig som en cell i samhällskroppen nu kommer man inte att göra det sen heller.
Det har varit mycket om plankning eftersom det råkade bli det jag och Thomas pratade om, men jag ser likadant på bidragsfusk, skattesmitning och svartjobb; argumenten torde vara lätt överförbara. Jag tycker inte det hör hemma hos människor som tror på ett samhälle grundat på samarbete snarare än tävlan.
Och jag tycker att vi lever på den bästa fläcken i den bästa tiden i mänsklighetens historia, och gott kan hjälpas åt att göra det så bra som möjligt.
10 kommentarer:
Kan du utveckla det här:
"Plankning drabbar förmodligen inte Veolia särskilt mycket alls, och här är vi inne på holistiken. Plankning kommer aldrig att innebära att Veolias VD tjänar lite mindre. Det kommer bara att innebära höjda priser och sämre kvalité och därmed drabba alla dem som betalar för sina bussbiljetter. Att planka är att skita i sina medmänniskor och bara tänka på sin egen omedelbara nytta."
Som jag förstår det anser du att Veolias VDs lön, och antagligen därmed Veolias vinst, är det som är absolut i sammanhanget? Sen anpassas pris, personaltäthet m.m. kring antalet resenärer för att få ihop matematiken?
Låter för knasigt så måste ha missförstått, men om du menar något åt det hållet, hur blir det då i extremfallen där ingen/alla plankar?
Som jag upplever att det är, vilket möjligen inte är hur det borde vara, så är en VDs lön i alla de företag som har kommit förbi någon slags uppstartsfas och blivit ett medel/stort företag inte i någon större utsträckning kopplad till vinst. Det kan väl däremot bonusar vara.
Jag har aldrig sett något företag som sagt: "nu gick vi back förra året så då sänker vi chefslönerna i år".
Inte minst VD-poster är vad det verkar numera mer styrda av vad företagen tror de behöver och får för kompetens för en viss summa pengar.
I ett scenario där alla plankar och kommer undan med det (om alla verkligen gjorde det skulle det vara lätt att tjäna in en hel del på straffavgifter) så går företaget i konkurs. Inga pengar in och fortsatta utgifter. Innan detta sker tror jag inte lönerna på företaget ändras särskilt mycket för någon eftersom vårt fackliga arbete oftast inte medger sänkta löner. Däremot kommer personalstyrkan att minskas i takt med att intäkterna minskar. Det är inte VDn som blir utan jobb först (möjligen byter man VD om företaget går dåligt).
Om ingen plankar tjänar företaget förhoppningsvis bra med pengar (om företaget sköts på rätt sätt och antalet resenärer är tillräckligt stort) vilket kommer leda till något eller några av följande beroende på företagsledning/filosofi etc: *) ägarna tjänar bra med pengar *)VD tjänar bra med pengar *)anställda har bra villkor/bra lön *)företagets service/produkter håller bra klass *)företaget kan påverka närmiljö, samhälle, forskning, klimat, whatever på ett positivt sätt.
Jag skulle vilja hävda att majoriteten av privata företag har som mål att tjäna pengar åt ägaren/ägarna. Detta är essensen, och sedan kan det finnas flera sidomål. Jag finner själv inget konstigt eller orimligt med det.
Om lilla Malin bakar kakor hemma och säljer för 2 kr styck till kompisar eller grannar på gatan tycker alla det är roligt och kul när hennes inkomster är tre gånger högre än vad ingredienserna kostar. Bakar hon då mer och säljer kak-lådor istället och tjänar 10 ggr mer tycker alla att Malin är driftig och framåt. Men när Malin anställer sina 5 kompisar så att de får lön för att baka åt Malin och Malin sedan tjänar 20 ggr så mycket, då tycker folk att Malin är girig. Det har jag svårt att förstå.
David: Jag menar inte exakt så - mycket förenkling pågår - men jag tror verkligheten ligger mycket närmare det än extremmotsatsen "varje plankad busstur ger Veolias VD nitton kronor mindre i lön". Veolia har en uppfattning om hur mycket vinst de vill ha och om det ser ut att bli mindre kommer de att höja priser och sänka kvalité.
Om ingen plankar får vi teoretiskt den minst dåliga kollektivtrafik vi nånsin kommer att få i deras regi.
Nu har det väl egentligen ingen betydelse för den principiella diskutionen men det normala (åtminstonde i Sverige) är att operatörerna av kollektivtrafik överhuvud taget inte är inblandade ekonomiskt på intäktssidan av ekvationen utan att det sköts helt av det landstingsägda kollektivtrafikbolaget (SL, Skånetrafiken, etc etc).
De utför helt enkelt en fix mängd trafik till ett fixt pris som är fastslaget i upphandlingen. (Med en massa underklausuler, böter etc för olika "avikelser".)
Vilket betyder att dina valda politiker är de som bestämmer vad det ska kosta att åka buss (och biljettpriserna räcker inte i närheten för att betala vad trafiken kostar)
Själv tycker jag att vi lika gärna kan finansiera 100% av kollektivtrafiken genom skatt (om inte annat slipper vi stå i kö för att köpa biljett) när vi redan subventionerar den så mycket genom skattemedel.
Och jag håller med. Skattefinansierad kollektivtrafik till folket, typiskt exempel på något som borde betalas med skattemedel. Det är bra för alla och nödvändigt för de fattiga.
Men tills vi har det plankar jag inte.
Tänker inte medvetet skapa någon följetång här men tycker inte att inlägget svarar på vad det innebär att vara vänster eller varför det inte är vänster att planka.
Däremot tänkte jag peka på en typ av resonemang som gärna tas upp i såna här diskussioner- girigheten. Det förmodas av vissa som kallar sig både vänster och höger att vissa(typ bankirer osv) är giriga, att det är ett personlighetsdrag som gör att man hamnar i den typen av positioner där man har nytta av systemet.
När du säger att du tror att plankarna kommer fortsätta leta efter systemfördelar landar du dock
ganska nära sanningen på ett lite bakvänt sätt(när du tar det som intäkt för att de "är höger" istället för att förstå det som att vi gör vad de materialistiska förutsättningarna(eller "den mänskliga naturen" om man är högerdebattör) lägger för oss)
Veolias VD är inte ond eller god, han gör som han gör baserat på de materialistiska förutsättningar som gjort att kapitalet kan förmera sig själv genom att driva lokaltrafik.
Klasskamp handlar därför inte om att de goda osjälviska arbetarna ska besegra de onda giriga cheferna, utan om att det finns ett behov av ett samhälle där vi producerar relevanta saker istället för att producera kapital därför att kapitalackumulation resulterar i det samhället vi har idag- folk är samtidigt arbetslösa och bostadslösa och ingen höjer ett ögonbryn över att de arbetslösa inte bygger bostäder. Folk uppfattar kapitalismen som så pass naturlig att det inte är konstigt längre.
Vi kan mycket riktigt inte konsumera oss till ett miljövänligt samhälle, men det samma gäller alla reformer som man kan uppleva som nödvändiga- de sker bara när de materialistiska förutsättningarna är uppfyllda. Kapitalismen måste mötas av motstånd mot den grundläggande logik den bygger på, den om bytesvärdets dominans över samhällsproduktionen(där det lönsamma alltid är mer värt än det samhällsnyttiga), och det finns inte så mycket praktiska sätt att göra det på. Planka, sno, fuska osv är sätt att befria bruksvärden från produktionscykeln därför att varorna man stjäl inte längre har något bytesvärde. Det kan tyckas småsint och själva plankandet för nog inte världens befolkning närmare gratis kollektivtrafik, men det samma kan sägas om att betala för kollektivtrafik.
Poängen jag ville göra med min kommentar till förra inlägget var snarare att påpeka att "det är inte vänster att planka" betyder att du antagligen har en väldigt konstig bild av vad det är att vara vänster. Den bilden känner jag mig fortfarande inte närmare att förstå.
Thomas: anser du att det är omöjligt att göra något som inte är det som de materialistiska förutsättningarna lägger för oss? Om ja, vad skiljer det från den mänskliga naturen?
Nu börjar vi ju komma någonstans. Detta tänker jag följa.
Jag är inte determinist, nej.
Skicka en kommentar