Vecka 6-temat är
orgasmer, och det känns som om jag borde ha något intressantare att
säga om det men jag har ändå tänkt skriva ett inlägg om
fejkorgasmer så det känns väl som ett bra tillfälle.
Jag har ingen personlig
erfarenhet av fejkade orgasmer. Jag har aldrig gjort det själv - men
jag har blivit anklagad för det en gång - och ingen har erkänt att
hon fejkat med mig, så om det hänt vet jag inte om det. Jag skulle
inte bli förvånad om det hade hänt men om jag skulle satsa pengar
skulle det vara på att det inte hänt.
Så jag har ingen
anledning att bittra över fejkning, jag förstår det bara inte. Det
känns som ett klassiskt dåligt spel och jag fattar inte hur man kan
komma på tanken. Man har sex och det funkar inte. Antingen är det
bara en sån dag eller så är han (jag tänker vara heteronormativ
och utgå ifrån att det är en kvinna som fejkar med en man) dålig.
Om det bara är en sån
dag, säg det. "Det kommer inte att hända men det är härligt
ändå." Vi förstår det, jag lovar. Vi har varit med om det
själva, de flesta av oss, och hur som helst är kvinnlig sexualitet
ett sånt mysterium att vi tror på vad som helst.
Om han är dålig är det
smartare att säga till. Nej, du ska inte säga "du är kass".
Du ska säga "kan du inte göra så här" eller "jag
tycker om detta" eller bara ta hans hand eller whatever och
visa. Vi läser inte tankar och vad kvinnor gillar varierar. Man kan
vara bra med en och dålig med en annan.
Det jag har hört från
kvinnor tyder på att ni oroar er över hur han ska ta det. Jag
skulle vilja säga att det är en väldigt lätt fråga. Antingen
reagerar han positivt, och då får du bättre sex, eller så
reagerar han negativt, och är han då verkligen en kille som du vill
ha sex med? Jag menar, tänk dig in i en hjärna som hör en
sexpartner be om något och snear på det. Vill du ha den hjärnan i
närheten av dig? Bryr han sig inte om vad du vill, gör dig av med
honom. Det är inte killbrist.
Om du väljer att fejka,
vad är den långsiktiga planen? Fortsätta fejka? Det kommer bara
att göra dig frustrerad och förbannad, och den mänskliga hjärnan
funkar så att du förmodligen kommer att vara förbannad på honom,
som är helt oskyldig i sammanhanget.
Eller ska du berätta
(vilket ovanstående alternativ förmodligen kommer att sluta med)?
Det kan knappt sluta väl. Okej, idealmannen skulle väl
säga "jag förstår att det var svårt att berätta, jag är
stolt över dig, vad vill du jag ska göra annorlunda?" och jag
önskar att jag kunde reagera så men i verkligheten skulle jag bli
arg och säga "varför i helvete gjorde du så och varför i
helvete sa du ingenting förrän nu?".
Dessutom skulle jag - och
detta gör mig ännu mer förbannad - känna precis det som jag
förväntas känna. Emaskulering, skuld, knäckt, svid svid svid. Hur
väl jag än vet att det inte är mitt fel - hon borde ha sagt nåt i
stället för att fejka - så skulle det göra ont.
Så du kan antingen tala
sanning och få bättre sex, eller fejka och fortsätta ha dåligt
sex medan du bygger upp en massa bitterhet och agg som
slutar i ett flammande tjafsgräl. Det känns som ett rätt lätt
val. Så varför fejkar nån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar