onsdag 6 juni 2012

Kön i bild


Häromdagen läste jag om Magnus lista över de gubbigaste rollspelsomslagen. Det finns några där som jag håller med honom om. Strippan på Showdown: Berlin finns det ingen ursäkt för. Varför kvinnan på Svart Duell / Skönheten och Odjuren är naken vill jag minnas att jag undrade redan på åttiotalet, i den mån jag hade hjärnkapacitet över till att undra det.

Men de flesta är ett problem inte i sig själva utan för att de är en del av ett mönster. Det är inte fel att rita ett omslag med en man som skyddar en kvinna, det är fel när det finns hundra sådana omslag och inte ett enda med en kvinna som skyddar en man. Det är inget fel med lättklädda kvinnor, det är fel när kvinnor bara syns lättklädda.

Och några av dem har jag inga problem med alls. Elipam och Järnringen visar absolut upp kvinnor som objekt, men primärt för de andra karaktärerna. Elipam visar en magdansös och hennes publik. Järnringen visar någon form av show, kanske en slavmarknad. De omständigheterna innehåller lättklädda kvinnor i vår värld och det skulle de göra i de här fantasivärldarna också. En kvartsciviliserad postapokalyptisk värld som Mutant skulle ha platser som den som visas på Järnringen. Ska man då inte kunna visa det?

Jag känner likadant inför Draculas hämnd, som Magnus utser till värst av allihopa eftersom den visar en kvinna som blivit våldtagen och mördad. Nu tror jag att Dracula nöjde sig med mord, men även om det inte vore så, ska man inte kunna visa ett offer för våldtäkt och mord? Ska de ämnena vara tabu?

Jag spelar inte mycket rollspel nu för tiden, men jag spelar en massa Magic. Det spelet har en uttalad policy om att inte visa svaga, utsatta, värnlösa, av män skyddade kvinnor. Inga damsels in distress. Det är naturligtvis en bättre policy än ingen alls, och definitivt en bättre policy än den som producerade några av Magnus hatobjekt, men jag har alltid funnit den alldeles för kategorisk. Visst, den har gett oss en massa coola beväpnade änglar men den innebär ju också att så fort man ska visa ett offer måste det vara en man. Jag antar att i en kultur där motsatsen fortfarande är det rådande så är det ett bra beslut att ta, men är det i förlängningen bättre än att ha kvinnliga offer överallt?

Problemet är inte i en bild utan i mönstret. Man ska kunna visa svaga kvinnor och svaga män, starka kvinnor och starka män, mördade kvinnor och mördade män, nakna kvinnor och nakna män. Det är bara när det väger över för mycket åt ett håll som det går snett. Och i ett spel som Magic, som ger oss så många badass kickass beväpnade starka kvinnor, kan det då inte överleva en damsel in distress ibland? Inte för att det är ett självändamål, utan för att det är okej, det med.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Jag råkade av en lustig slump surfa förbi den här sidan och via den in på den tre år gamla sidan med omröstningen om ”de gubbigaste omslagen”. En sak som både fascinerar och gläder mig är att Järnringens omslag fortfarande retar upp vissa, medan andra fortfarande stiger fram till dess försvar. Roligt att du gillar omslaget, trots att du tolkar det som en slavmarknad.

Jag förstår varför, men nu ska jag tala om vad bilden egentligen föreställer.

Och vem är jag? Jo, jag är en snart femtioårig tant och det var jag som en gång för länge, länge sedan skrev äventyret ”Järnringen”. Då var jag några och tjugo, och hade just blivit publicerad för första gången och min egen reaktion på omslaget var mer i stil med: ”Hallå! Varför ser Morgan ut som en beg. bilhandlare och varför har Alice minibikini?”

Bilden ska nämligen föreställa ett trollerinummer, där en trollkarl som ska se ut ungefär som en ung Joe Labero, med höghalsade stövlar, glänsande sidenskjorta och sammetsmantel, trollar en kvinna i glittrande paljettkläder från en stor låda till en annan stor låda.

När jag skrev ”klädd i paljetter” i texten hade jag tänkt mig att kvinnorna (de är tre stycken) skulle ha paljettklänningar, inte minibikini och paljetthatt. Men jag tyckte ändå att bilden var rolig, och jag var faktiskt inte missnöjd med tecknarens sätt att framställa ”Alice”. Med den här framsidan skulle bli väldigt svårt för spelarna att räkna ut att det var hon som var skurken.

I debatten på den andra hemsidan hävdade någon att bilden är ironisk. Ja tack, och det i flera lager! (hade inte ens tänkt på penis-skuggan, men den är kul! Tack för den tolkningen!) Men bilden är ritad just för äventyret. Den illustrerar faktiskt en handling - och i den handlingen är det alltså den likaledes glittrige och glamouröse Morgan som är den genomsympatiske och grundlurade, medan paljettdamen och hennes två ”trillingsystrar” är de iskalla och psykopatiska skurkarna. De är f ö inte trillingar (och de är betydligt fler än tre) eftersom de är klonade från en hyperintelligent straffånge. De har nästlat sig in i cirkus/varité-gänget för att hjälpa sina medbrottslingar att ta över stan. Lådorna som används i trollerinumret har de fört dit: teleporteringsmaskiner, som snart kommer att börja spy ut stridsrobotar.

Handlingsmässigt är alltså rollerna på den här ”slavmarknaden” ombytta – men eftersom äventyrets första del är en deckare, är inget som det ser ut att vara. Vilket har just bevisats med råge!

And the lesson we learn? Ja, vi kan väl säga att: ”Om du ska skoja med stereotyper – se för tusan till att själv hålla i ratten när du navigerar bland grynnorna!”

Jag har definitivt del i att omslaget till Järnringen kom på medaljplats i en omröstning om gubbigt omslag. Härmed erkänner jag att jag vid ett tillfälle i texten beskrev Alice som en ”minst sagt överdimensionerad blondin”. Jag hade mina skäl, men det var naturligtvis samma sak som att ge klarsignal åt den entusiastiske och begåvade unge tecknaren. Han gick uppenbarligen igång totalt och börja skapa bondbrudar på löpande band (och den som gnäller på framsidan har inte sett försättsbladet!)

Men jag gillar bilden, även om den inte blev som jag föreställt mig. Den är väldigt lurig och går tydligen att tolka på en massa sätt, och jag är glad att det är fler som gillar den och vagt känner att den är svårtolkad. Och den gav oss en intressant debatt, eller hur?

Med vänlig hälsning

Karin Fredriksson (skyldig)

Magnus Edlund sa...

Karin, ända fram till att någon påpekade det i kommentarerna så missade jag ironin i bilden. Men nu ... nu går det ju inte att se något annat.

Patrik sa...

Wow, tack för den kommentaren, Karin. Fick mig om inte annat att vilja spela Järnringen, vilket jag - vilket torde vara uppenbart - alltså aldrig gjort. Då hade det ju inte varit mycket snack om vad bilden föreställde.

Slavmarknad var min andrahandsgissning; jag tyckte det såg ut som "någon form av show". Just en trollkarlsföreställning? Nja, ska väl inte påstå att det aktivt dök upp i huvudet. Men att det låg lite ironi i det, det var väl uppenbart bara från att det stod Mutant på omslaget. Det var ju aldrig en helt allvarlig värld.

Hur som helst: vansinnigt intressant att höra ifrån dig. Tack.