I går såg jag
Prometheus (recension kommer på filmbloggen i morgon tisdag) som
bland annat pratar om möjligheten att mänskligheten uppkom genom
rymdvarelsers inverkan. Det finns gott om sådana hypoteser, en del
möjliga, andra fullständigt bisarra.
Det kan gälla medvetna
handlingar som när en tekniskt överlägsen art genmanipulerar våra
förfäder till att producera människor, eller slump som när en
asteroid råkar krascha och bär på mikrober från en annan värld.
Det kan gälla bara mänskligheten eller allt liv på Jorden. Det är
naturligtvis spännande saker att tänka på och ur vetenskaplig
synvinkel intressanta men som svar på De Stora Frågorna delar de
den svaghet som de flesta svar gör. De är svar som egentligen inte
är svar.
Det kan inte på något
sätt vara tillfredsställande att få veta att vi tillkom genom
rymdexperiment, att vårt riktiga ursprung inte är på Jorden. Det
låter som det föräldralösa barnets dröm - "mina riktiga
föräldrar är rika och snälla och älskar mig, och en dag kommer
de att hitta mig". Om de som går omkring och undrar över
mänsklighetens ursprung och syfte får det här svaret, så flyttas
väl bara frågan ett steg bort? Varifrån kommer de här
rymdvarelserna? Skapades de av en ännu mer tekniskt överlägsen art
från ännu en annan planet? Var kom i så fall de ifrån?
Det är en variant på
den sorts samtal jag haft alldeles för ofta, där den andre försöker
injicera Gud som ett botemedel mot precis alla brister och fel.
Religiös: "Universum
kan inte ha funnits alltid, det måste ha skapats."
Jag: "Hur då?"
Religiös: "Av Gud!"
Jag: "Och var kom
han ifrån?"
Religiös: "Åh, han
har funnits alltid."
Det löser ingenting, det
bara flyttar problemet.
Jag tror att det rör sig
om en storskalig version av den inställning som gör att många
automatiskt tror på sådant som kommer från fjärran ställen,
särskilt om det är uråldrigt. Fem tusen år gammal kinesisk visdom
måste vara jättebra. Aboriginernas muntliga historia måste
innehålla djupa sanningar. De orörda folken i Amazonas är visare
än oss moderna människor som glömt vad som är viktigt. Och
rymdvarelser från en planet långt borta måste vara bättre än vi.
Det tror jag inte att de
är. Vi är nämligen fantastiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar