torsdag 11 februari 2010

Även utan fri vilja rockar livet rätt fett


Mats visade sig ha lite att invända mot mitt påstående att fri vilja inte finns, och eftersom de obevekliga rörelserna hos de sinneslösa partiklar som utgör min kropp får mig att uppskatta meningsfull dialog tänker jag använda det här inlägget till att svara honom.

Jag läste en hel del om Libet och andra studier gjorda efter hans osv. Det var nu så turligt för mig att det absolut inte finns någon konsensus kring hans forskning och inte heller kring den fria viljan. Detta är skönt för mig, eftersom ett liv utan fri vilja känns mig motbjudande, t.ex. eftersom jag förespråkar att man ska vara snäll, vilket blir ett befängt ställningstagande om man inte har någon fri vilja.

Det stämmer givetvis att det inte finns någon konsensus kring Libet, men det säger inte så hemskt mycket. Det rör sig inte om saker som gravitationen eller evolutionen här, utan en rad experiment i ett tämligen perifert område. Vidare upplever jag det som att praktiskt taget alla hans motståndare baserar sitt motstånd på samma grund som du: de ogillar helt enkelt tanken på att fri vilja inte finns.

En värld utan fri vilja är, för att använda ditt eget ord, så motbjudande att de måste finna något fel med logiken som leder till den slutsatsen. Det är dålig vetenskap. Hur behaglig eller obehaglig en slutsats är har ingen inverkan på dess riktighet.

Libets experiment är inte heller någon nyckelsten i mitt motstånd mot den fria viljan. Jag slutade tro på den fria viljan långt innan jag hörde talas om Benjamin Libet, helt enkelt för att jag inte ser någon anledning att tro på den. Den behövs inte för att förklara något observerat fenomen och jag känner inte till någon trovärdig mekanism för dess uppkomst och funktion. Som vetenskapligt sinnad måste jag dra slutsatsen att den inte finns. Libet är bara grädde på laxen, eller vad det nu är de kallar det.

Så, om jag får lov att ställa en motfråga: vad är det som övertygar dig om att den fria viljan finns? Vad är det för bevis du ser som jag missar?

Som jag bedömer det, i en helt deterministisk värld, är diskussioner i stort sett helt meningslösa eftersom inget kommer att ändra sig på annat sätt än det som redan är bestämt.

Även om fri vilja inte finns, så finns fortfarande allt annat: lycka, glädje, lidande, smärta, njutning, allt som faktiskt spelar roll och betyder något. Medvetandet finns kvar och upplever sina upplevelser och erfar sina erfarenheter, även om det inte sitter i förarsätet utan bara är ett nyfiket barn med näsan tryckt mot bilrutan, som ibland fantiserar om att det sitter med händerna på ratten och foten på gaspedalen.

Detta gör alla våra aktiviteter precis lika meningsfulla som om fri vilja hade funnits. Säg till exempel att du lyckas övertyga mig om att fri vilja finns. Då har du lyckats med det även om det inte var du som bestämde dig för att göra det eller jag som valde att övertygas. Det var fortfarande dina ord som påverkade elektrokemiska processer i min hjärna så att min världsbild förändrades. Jag tycker det är roligt att skriva oavsett om jag hade ett faktiskt val eller bara ett illusoriskt. Man ska, som du säger, vara snäll även om man inte bestämde det själv.

Sen är det ju också så att även om diskussioner är meningslösa så kommer de att ske, eller hur? Partiklarna fortsätter krocka och vi fortsätter röra oss i de mönster som de dikterar. Jag flyter ändå med strömmen; jag kan lika gärna gilla det. Inte för att jag har något val.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag, precis som du, upplever mig själv som en varelse med fri vilja. Jag märker inte att varenda beslut jag tar är det enda möjliga. Min övertygelse om den fria viljan påverkar inte min vardag ett enda dugg; jag bränner på som vem som helst och har så roligt jag kan. Jag blir lycklig, ledsen, arg, road, upprörd, förälskad, rädd och hejdlöst upphetsad precis som alla andra, och det faktum att jag inte har någon inverkan på beslutsprocessen ändrar ingenting. Jag tycker inte att en värld utan fri vilja känns ett dugg olustig; jag har ju lika kul ändå och det har alla andra också.

Även utan fri vilja rockar livet rätt fett.

1 kommentar:

Anonym sa...

Livet rockar ju hårdare utan fri vilja. Ingen ångest, inga felaktiga val och mycket lättare att rycka upp sig och sluta wajna (allt som hände var ändå oundvikligt)