Det isländska askmolnet som orsakat en del rubriker på sistone gjorde att jag tillbringade en trevlig söndagkväll med en strandad och alltför sällan träffad vän, men tydligen har det även negativa effekter. Bland annat (eller kanske rentav huvudsakligen) hindrar det flygplan från att flyga. Jag låtsas inte förstå mig på problemet utan accepterar helt enkelt att så är fallet.
Flygplatser har därmed stängt och planen står på marken. Flygbolagen kräver att flygplatserna ska öppna igen så de kan börja flyga, och det är ju inget konstigt med det. Det konstiga är att det påstås att om de inte får flyga på två veckor går de i konkurs.
Vi pratar alltså här om en mångmiljardindustri som tydligen inte klarar två veckors nerläggning av verksamheten utan att gå fullständigt ad inferis. Privatpersoner råds att ha en buffert som kan hålla dem vid liv i ett år, men hela satans flygindustrin missar det med femtio veckors marginal.
Jag tror inte på det. Det kan helt enkelt inte vara sant att alla dessa gigantiska företag med bixtiotusen anställda och tillgångar på flafftielva miljarder pakistaniska zloty kraschar samman och dör efter två veckor. Om så är fallet, varför har inte fler flygbolag rasat? Om de aldrig är mer än två veckor från undergången, nog måste marginalerna någon gång krascha samman bara på grund av ovanligt väder eller politisk oro eller precis vad fan som helst som kan få folk att flyga mindre?
Ta hösten 2001. Ni minns kanske att det var några flygplan som krockade med några hus och en åker (vars ägare för övrigt är det bortglömda offret i den här historien; alla minns de tretusen döda men ingen minns hans förlorade skörd). All flygtrafik stängdes ett litet tag, och när jag senare det året skulle på kurs med jobbet fick jag åka ensam eftersom ett halvdussin kollegor vägrade flyga. Två månader efter attacken var det alltså en av oss sju som vågade gå ombord på ett flygplan. På något sätt lyckades flygindustrin överleva en så vansinnig paranoia-attack.
Om flygbolagen verkligen är så nära konkurs, så har jag ett tips till eventuella blivande terrorister där ute: om ni ska ta över fyra flygplan och köra in dem i hus, ta inte alla fyra samma dag. Ta ett varannan vecka eller så. Det kanske inte blir samma chockeffekt, men ni lamslår civilisationen genom att ensamma krossa flygtrafiken till småsmulor. Är inte det en schysst merit att ha med sig till terroristparadiset? Det lär impa på de 72 jungfrurna i alla fall. Visst, de lär inte vara svårimpade, men ändå.
Tänk på saken: Om Mohammed Atta och hans homies bara inte hade bränt allt sitt krut på en gång den där septembermorgonen så hade de kunnat permanent förändra hela den moderna världen genom att plantera varenda jumbojet på marken för överskådlig framtid. Det är vad flygbolagen vill att vi ska tro på när de säger att de inte klarar två veckors flygförbud.
Om jag nu har missat något (vilket förefaller mer och mer sannolikt ju mer jag skriver) och det faktiskt stämmer, kan inte till exempel tågbolagen eller staten eller nån annan lämplig aktör köpa upp undergångsdrabbade flygbolag för en spottstyver? Det verkar ju bli en bra affär, för så fort den där vulkanen slutar hosta kommer det att finnas både horder av människor som vill flyga och horder av arbetslösa piloter, flygvärdinnor, flygmekaniker och alla andra som behövs. Århundradets investeringschans, kära läsare. Ni såg det här först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar