Mitt i den handfull webcomics jag regelbundet följer finns XKCD, en serie som lyckas med konststycket att vara rolig till och med när jag inte förstår skämten. Det senare händer rätt ofta eftersom författaren antingen är brutalt insatt i osannolikt många olika ämnen eller är duktig på att läsa på. Inom mina egna specialområden är han lika nördig som jag, men han kan imponerande nog vara lika nördig inom en hög andra områden också.
Någonstans fick jag veta att det finns en anti-XKCD-blogg som kallar sig XKCD Sucks. Efter att med gapande mun ha läst igenom några av inläggen kan jag inte annat än skaka på huvudet och undra vad det är för människa som lägger ner energi på nåt sånt.
Killen verkar få kritiken "du kan inte skapa själv så du bittrar ur och förstör" rätt ofta eftersom han har färdiga standardförsvar mot den, men det är inte alls det som är mitt problem med den här bloggen. Författaren kan mycket väl vara kreativ och begåvad och lika smart som ett lastbilslass Einstein, det vet jag inte mycket om. Han kan skriva i alla fall, så han har ju ett visst mått av talang hur man än ser på det.
Det jag undrar är varifrån han får sin energi. Hur kan han hitta motivation, gång på gång, att skriva inlägg efter inlägg enbart om att han hatar en viss webcomic? Vad har den här människan för slags liv som gör att han anser att detta av honom observerade förhållande att XKCD numera inte är lika bra som förr är ett så stort problem att det måste ges intensiv och upprätthållen uppmärksamhet?
Även om han har objektivt rätt i allt han säger (vilket givetvis är omöjligt, men samarbeta lite) så skadar det ingen. Ingen levande varelse far illa av att XKCD har gått och blivit dåligt. Världen har så många problem som är så mycket större än detta att jag blir smådeppig bara jag tänker på det.
Även om XKCD Sucks-mannen är ett väldigt bra och tydligt exempel så är denna hatenergi ett ständigt närvarande element i världen. Vad är det till exempel som förmår människor att med näbbar och klor kämpa emot sånt som inte stör en enda människa någonstans? Gayäktenskap. Kvinnor i armén. Moskébyggen. Unga tjejer i smoking.
En annan orkar inte alltid bry sig om saker som faktiskt spelar roll, och ändå flödar världen över av de här människorna, som valt en harmlös väderkvarn att angripa. Det kan väl inte vara så att destruktiv energi är lättare att frammana än konstruktiv? I så fall är mänskligheten ännu dömdare än jag trodde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar