När jag pluggade var det en gång en kurskamrat som klagade över att den delkursens litteratur inte innehöll några böcker skrivna av kvinnor. Jag önskar att jag hade sagt det jag redan då tänkte, nämligen "vilka böcker tycker du vi borde ha haft i stället?". Att en kort kurslitteraturlista inte innehåller kvinnliga författare - särskilt när ämnet var så gravt könsorelaterat som offentlighetsprincipen, källskydd osv - betyder precis ingenting om det inte där ute finns bättre böcker i ämnet, skrivna av kvinnor och helst ignorerade på grund av författarnas kön. Det vore värt att klaga på.
Eftersom studier på Lunds universitet ska genomsyras av genusperspektiv, miljötänkande och IMER (som har nåt med etnicitet att göra) så hade vi även en hög föreläsningar om kvinnor i media och därtill hängande frågor. Det finns mycket vettigt att säga om det, till exempel att kvinnor i högre grad än män syns som våldsbrottsoffer samtidigt som våldsbrott mot män är mycket vanligare än våldsbrott mot kvinnor, men föreläsaren i fråga valde i stället att fokusera på att man när man behövde ett uttalande i en politisk fråga inte ringde Amelia Adamo utan chefredaktören på DN.
Den gången sa jag faktiskt vad jag tänkte, vilket var "man ringer i och för sig inte chefredaktören på Slitz heller". Hon sa "nej, det gör man inte" och bytte ämne. Jag tyckte att invändningen var värd mer än så. Man låter inte bli att ringa Amelia Adamo för att hon har äggstockar utan för att hon är chefredaktör på Amelia. Man ringer inte chefredaktören på DN för att han har testiklar utan för att han är chefredaktör på DN. Om chefredaktören på DN avgick och ersattes av en kvinna och man då slutade ringa DN-redaktionen, det vore värt att klaga på.
Sen dess har chefredaktören på DN avgått och ersatts av en kvinna. Telefonen ringer fortfarande.
Det påminner mig om konspirationsteoretikers strategier. Man letar reda på enstaka händelser och specifika förhållanden (gärna med tillägget "SAMMANTRÄFFANDE?!!??") och utan att analysera orsaker eller sammanhang framhåller man dem som bevis för sin tes. Just den här kvinnan deltar inte i politiska debatter. Just den här boken skrevs av en man. Om man bara radar upp tillräckligt många fakta så måste det ju bli något till slut, eller hur?
Det som gör att jag tycker det här är så synd är att jag faktiskt tycker att det finns saker att säga om könskamp och jämställdhet. Det finns synvinklar att sprida, kunskap att fördela och medvetanden att väcka, men man gör det inte genom att klaga på namnen på kursböckers omslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar