tisdag 12 oktober 2010

Att inte veta vad man tror


En amerikansk undersökning om religionskunskap visar att de som vet mest om religion är ateister och agnostiker. Jag är inte förvånad. Utanför universitetets teologikurser har jag sällan träffat en troende som uppvisat ens rudimentära kunskaper om sin egen religion. De är trogna den, de är bergfasta i sin övertygelse, ja då, men de har ingen aning om vad deras övertygelse innebär.

Kristna som inte kan repetera något Jesus sa utom möjligen Johannes 3:16. Wiccaner som inte vet om de tror på en själ. Buddhister som tror att Buddha var ateist. Frikyrkliga som besvarar samtliga frågor med "du ska nog fråga min pastor". Jag har träffat och pratat med dessa människor, människor som har en invecklad, alltomfattande världsåskådning som de inte själva känner till.

Man kan tycka att man, innan man väljer en religion, åtminstone ska skaffa sig en flyktig bekantskap med dess heliga skrifter, men ytterst få kristna har läst Bibeln. Jag har hört en kristen tonårstjej säga att de tio budorden borde vara samhällets enda lag, vilket skulle legalisera en lång rad brott som jag tror att hon helst vill slippa utsättas för och samtidigt införa tankebrott. En kille hävdade att emedan många hade sagt att det fanns motsägelser i Bibeln hade ingen kunnat visa honom en, vilket bara kan betyda att han aldrig läst förbi första sidan. I första Moseboks första kapitel beskrivs hur Gud skapar djuren, sedan mannen och kvinnan samtidigt. I nästa kapitel beskrivs hur Gud skapar mannen, sedan djuren, sedan kvinnan. Det är så taffligt redigerat att det ser ut som precis det de är: två olika versioner som en redaktör satt ihop med sådan respekt för de heliga ordet att han inte vågat ändra en stavelse.

I verkligheten är Bibeln en blodig, rörig, hopredigerad, ostrukturerad och som bäst kvartssann text, av enormt historiskt intresse men innehållande föga nyttigheter. Så få kristna har ägnat den mer än några minuters uppmärksamhet att det går att göra filmer som Book of Eli, där Bibeln har fantastisk andlig influens på varenda människa som läser den, eller serier som Preacher där en liten pojke läser en bibelsida om dagen och därmed når slutsatsen att Gud älskar honom. Det kan inte vara samma bibel som jag har i min hand. Det hade räckt med en eftermiddags slappstudier för att inse det orimliga i dessa intriger.

Undersökningens resultat bottnar säkert till viss del i att den gjordes i USA, där religion är bra mycket mer mainstream än här i Sverige. Där är ateism ett i högsta grad aktivt val medan religion är att följa strömmen, och den som gör ett aktivt val kommer allt som oftast att ha bättre grund till det än den som bara flyter, men samma mekanismer finns här i vårt hörn av världen. Gud är något som är lätt att tro på om man fått det med modersmjölken och aldrig kommit sig för att ifrågasätta, men med kunskapen följer tvivlet.

Ännu ett argument för en gedigen religionsundervisning.

4 kommentarer:

Gbg-Simon sa...

Mycket bekräftar bara fördomar jag haft, som att de som kan absolut minst om kristendom (inklusive t.ex de som inte tror på något alls) är latino-katoliker.

Men följande blir jag ungefär lika överraskad av som jag blivit ifall över hälften av de som röstat på Folkpartiet inte vetat vem Jan Björklund var:

"About half of Protestants (53%) cannot correctly identify Martin Luther as the person whose writings and actions inspired the Protestant Reformation, which made their religion a separate branch of Christianity."

Tore sa...

För många protestanter, baptister eller presbytarianer eller anglikaner var nog inte Luther den viktigaste agenten, utan Calvin eller Smith eller vemsomhelst. I mindre gemenskaper ligger det nog mycket fokus på just den rörelsens grundare, vilket väl känns naturligt?

Om man är uppväxt i en väldigt "klassisk" luthersk kontext framhävs naturligtvis Luther som mer eller mindre ensamt ansvarig för reformationen (vilket är en grav förenkling), medan många av de mer småskaliga frikyrkorna i USA inte alls har den relationen till Luther utan har en egen grundare som de, får man anta, i första hand lägger krut på i sin undervisning.

Jag antar att det jag försöker säga i min svamlande trötthet är att det är lätt att glömma bort att det finns en mängd olika riktningar och uppdelningar inom protestanismen och att det är lätt att glömma bort när vi är uppväxta i en extremt pro-luthersk kyrka.

Tore sa...

Och sedan får man väl också ta och komma ihåg att det för troende rimligtvis är just troendet som är det viktiga? Historian med reformationen och Wittenberg och Luther och Huss är väl just historia, och inte religion? De principer som formulerades där och då är såklart fundementala för de olika protestantiska rörelserna, men man behöver väl inte känna till hur de kom till bara för att följa eller tro på dem?

Patrik sa...

Möjligt, men de känner inte till dem heller. De tror på en massa saker med sådan hetta att de hatar folk som inte tror på det, men de vet inte vad eller varför.

Calvin hade nog aldrig blivit Calvin utan Luther, och jag är inte säker på vilken Smith du menar men om det är Joseph så vet jag inte vilka protestanter, baptister, presbyterianer eller anglikaner som tycker han är viktig.