Frisera friheten

Annelis kommentar till förrförra inlägget fick mig att fundera på religionsfrihet och när jag funderar brukar det allt som oftast sluta med att jag häver ur mig ett nytt inlägg. Så även denna gång.

Först och främst: jag är, i allmänna termer, för religionsfrihet. Inte för att religion är något bra - det är det inte - utan för att jag tror att det är värre att förbjuda eländet än att tillåta det. Se på ryska kyrkan som alldeles utmärkt överlevde att vara förbjuden i sjuttio år men nu håller på att vissna. Om vi ska döda religionen så ska det vara med kunskapens ljus, inte med förbud och undangömning som bara får anhängarna att känna sig som förtryckta rebeller mot en ondskefull övermakt.

Annars skulle jag gärna se religion förpassas till historieböckerna och att man i skolan fick lära sig att det rör sig om sagor som folk förr i tiden trodde var sanna. Tyvärr är inte världen så beskaffad att det vore en bra lösning i nuläget, så tills vidare förespråkar jag religionsfrihet.

Däremot får naturligtvis inte religionsfriheten vara obegränsad. Jag tror inte att det finns någon som inte håller med om detta. Vi är inte beredda att tillåta människooffer eller barnsex bara för att utövarna hävdar att det ingår i deras religion. Det finns ingen skarp gräns mellan vad som är okej och vad som inte är okej utan den måste vi dra mer eller mindre godtyckligt. Om någon, till exempel Anneli, tycker att en kvinna i ansiktsslöja inte ska få undervisa barn så kan jag inte objektivt hävda att hon har fel.

Jag kan däremot låta bli att hålla med. Slöjor finns, muslimer finns, och det kan inte skada att barn får se det. Jag antar att man löper risken att barnen då ser det som något normalt, men då det antagligen är en kvinna i barnens hela bekantskapskrets så tror jag att den risken är rätt liten även om barn - i ännu större grad än andra människor - har för vana att anta att allt i deras omedelbara begreppsvärld är standard.

Förutsättningen är naturligtvis att när barnen frågar om slöjan så är svaret "vissa människor tror att...", inte "Allah påbjuder att...". Ingen religion, varken kristendom, islam, judendom, sikhism eller västskånsk postschismanabaptism ska prackas på barn.

Här kommer vi in på skolans neutralitet. Den är omöjlig att uppnå. Vi indoktrinerar redan våra barn i skolan och det har vi inga planer på att sluta med. Vi lär dem att demokrati är något fint och att nazismen sög rätt fett. De tankarna har inte större objektiv giltighet än islam; vi har bara bestämt att det är det vi ska lära våra barn. Alla skillnader mellan oss och religiösa fundamentalister rör sig om vad vi lär ut och hur villigt vi accepterar andra ståndpunkter. Det är ingen skillnad i sak.

Därmed över till religiösa friskolor, där jag helt och hållet är på Annelis sida. Som samhälle har vi bestämt att vissa värderingar ska läras ut, att vissa handlingar inte täcks av religionsfriheten och att alla våra medborgare ska ha samma tillgång till landets goda. Vi kräver att människor följer våra lagar oavsett vilken religion de har. Därför är det inget konstigt med att förbjuda särskilda skolor som specifikt är till för att stänga in barn och indoktrinera dem i en viss religion. Jag kan inte se någon positiv följd av det.

Då vi har skolplikt i Sverige kan man inte hålla barnen hemma om det inte finns en muslimsk skola att skicka dem till, utan då måste de gå i den vanliga skolan. Försöker man med det så finns det polis. Om man lämnar landet för att undvika att barnen får en vettig utbildning - det är väldigt, väldigt synd, men vi kan inte rädda alla. Det enda vi kan göra är att se till att människorna som är här har det så bra som möjligt, och däri ingår att ge dem tillgång till en skola som vi, som samhälle, anser vara bra.