Ebony and ivory

Förr i tiden, innan jag hade tröttnat på nätforum, hängde jag på ett osedvanligt smart och intressant sådant där en spännande fråga en dag dök upp. Den riktade sig till forumets kristna och undrade hur de skulle reagera om det en dag upptäcktes och bevisades - på ett sätt som övertygade dem - att Jesu kroppsliga kvarlevor fanns kvar på Jorden och att han alltså inte hade återuppstått, predikat lite till och sen blivit upptagen till himlen.

Naturligtvis kom de vanliga undanglidande svaren. Det kan inte hända, hur skulle det nånsin kunna bevisas och så vidare, aktiva försök att missa poängen. Av alla kristna på det forumet var det en (1) som hade stake nog att ge ett riktigt svar. Han sa att då skulle han sluta vara kristen eftersom hans tro grundade sig på att Jesus hade återuppstått och på så sätt visat att vi alla ska uppstå från de döda. Det är på intet vis det enda bra svaret på den frågan, men det visar att man inte behöver vara intellektuellt oärlig för att vara religiös.

De andra var inte ens kapabla att utsätta sin tro för skuggan av möjligheten till tvivel. De hade sina dogmer klara för sig och vägrade ens spekulera i vad som skulle hända om de utmanades. Ett tydligare exempel på religionens begränsande verkan vet jag inte om man kan hitta.

Men som den där siste bevisade behöver det inte vara så. Religion och vetenskap behöver inte stå i motsatsförhållande, de ska bara hålla sig borta från varandras områden. Det gör att religionen drar sig undan mer och mer allt eftersom vetenskapen flyttar gränserna för mänsklig kunskap, men det är som det ska vara. Religionen är till för att besvara frågor som vetenskapen inte skulle få för sig att ställa.

En del har förstått detta. Carl Sagan frågade Dalai Lama vad som skulle hända om vetenskapen motbevisade reinkarnation. Då skulle den tibetanska buddhismen tvingas förändras, sa Dalai Lama men la till att det skulle bli mycket svårt att motbevisa reinkarnation. Det har han förstås helt rätt i.

På samma sätt har katolska kyrkan, en inte alls lika vetenskapsfientlig institution som dess image antyder, ingenting emot Big Bang eller evolution eller någon annan aspekt av modern vetenskap. Det är helt okej med Joseph Ratzinger om människor utvecklades ur proto-amöbor och delar en hyggligt nära förfader med aporna, så länge han får lov att göra klart att vid något tillfälle i processen valde Gud ut människan och gav henne något som han inte gav till de andra djuren: en själ.

Det får han gärna hävda. Vetenskapen blandar sig inte i själens vara eller inte vara utom för att säga att den inte har funnit några indicier för att själen skulle finnas och vi håller er underrättade om detta skulle ändras.

Med allt detta vill jag inte säga att det är okej att tro vad som helst, för det har jag nog gjort klart att jag inte tycker. Det enda jag vill säga är att det är extremt o-okej att vara vetenskapsfientlig. Särskilt om det är för att man har en gammal favoritsaga man inte vill släppa taget om.