Skedböjarens återkomst

Jag vet inte vad som förvånade mig mest: att få veta att Uri Geller inte bara lever och är aktiv utan dessutom har ett nytt TV-program på gång, eller att se hans skedböjande ha en framträdande plats i marknadsföringen. Vi tar dem i ordning.

Nytt TV-program. Vi pratar om en man som varit aktiv i nästan fyrtio år och på hela den tiden inte lyckats göra en enda grej som en halvhygglig trollkonstnär inte kan göra precis lika bra och förmodligen bättre. Vi pratar om en man som gång på gång visat sig vara fullständigt tom på substans och förmåga. Vi pratar om en man som genom sina fantastiska magiska förmågor stödjer idrottslag som efter hans insatser oftare förlorar än de vinner, kort och gott en man som inte presterar bättre än tärningen.

Och denne man har inte sjunkit undan i skuggorna utan lyckas nära pensionsåldern få ett TV-program. Vem kom på idén? Vem finansierade den? Vem, framför allt, tittar på eländet? Är inte Uri Geller något av ett skämt och en föredetting till och med inom de "paranormala" kretsarna? När jag hör hans namn tänker jag på sextiotalet och allmänna skratt.

Skedböjandet. Och om man nu är Uri Geller och ens långsiktiga framtidsplan är att fortsätta hävda att man med utomjordingars hjälp gör sånt som vem som helst kan lära sig göra helt utan att blanda in utomjordingar, är det verkligen bra PR att dra upp skedböjandet? Det är ett känt trollkarlstrick, ofta utfört, men värre ändå: det är en källa till humor.

Om man vill driva med Uri Geller, vad drar man upp? De böjda skedarna. En böjd sked är en punchline till ett skämt som innehåller namnet Uri Geller. Man tycker att han borde ta alla former av förvrängda bestick, lägga dem till handlingarna och hoppas att alla glömmer att han nånsin pysslade med sånt och allra helst att de glömmer den där gången hos Johnny Carson när han inte kunde böja en enda sked eftersom Carson själv var amatörtrollkarl och hade en aning om hur han skulle hindra Geller från att fuska.

Men nej, de där skedarna och deras diverse kurvor sitter längst fram och i mitten när det dras till presskonferens. Det är som om Uri Geller nån gång på sextiotalet fick ett brev där det stod att om han bara tjatade tillräckligt mycket om att böja skedar så skulle han leva för evigt. Bry dig inte om vad andra säger, stod det. Böj skedar, prata om att böja skedar, så ordnar det sig. Av nån anledning trodde han på brevet och än i dag böjer han sina skedar.

Själv står jag på James Randis sida här: Om Geller böjer skedar med magiska krafter så gör han det på det svåra sättet.