Dörrhållningsregeln

Varje vettig människa tittar bakom sig när hen går igenom en dörr och håller upp den om det finns någon bakom. Förutsatt att denne andre är nära nog, för annars blir det bara pinsamt när det tar lång tid och en fullständig främling skyndar på stegen för att man ska slippa stå där och glo för länge, och den fullständige främlingen kanske inte ens var klar att börja gå mot dörren än och så blir det så där tokigt fel.

Frågan är var gränsen går; hur långt bort ska den andre vara för att det ska vara rätt att inte hålla uppe dörren? Jag har alltid gått efter regeln att om man släpper dörren och den hinner stängas innan den andre kommit fram, så var det rätt att släppa den. Om man släpper dörren och den andre lägger vanten på handtaget innan dörren stängts, så borde man ha hållit uppe den.

Det var först häromdagen som jag insåg att a) jag inte har den blekaste aning om var jag har fått den här regeln ifrån och b) jag inte har den blekaste aning om huruvida någon annan människa i världen går efter den. Den kanske är något jag drömt upp i egen skalle och resten av mänskligheten tycker inte alls att det var helt okej att jag släppte dörren bara för att den hann stängas. Vilket innebär att jag begått en hel säck med faux pas utan att veta om det, vilket i och för sig är standard för mitt liv.

Är det någon annan där ute som kör på samma regel som jag? Har ni någon annan? Står ni bara kvar och håller upp dörren tills den kryckskuttande åldringen tillryggalagt de tvåhundra metrarna och tror ni då att hen kände sig hjälpt av det? Borde jag fråga Magdalena Ribbing om det här?