fredag 11 maj 2012

Jag såg Seved och överlevde


I dag blev det till slut dags för mig att ta reda på var Seved egentligen ligger. Vi har alla hört talas om denna enklav av total laglöshet, där brevbärarna inte vågar dela ut posten och där en vanlig hygglig medborgare inte kan sätta sin fot utan att bli åtminstone trakasserad, förmodligen rånad och eventuellt ritualmördad. Trots över ett decennium i Malmö visste jag ändå inte var denna dödszon låg, och det kan ju vara viktigt att veta så att jag inte råkar traska in där och innan jag vet ordet av så ligger mina inälvor på trottoaren.

Döm om min förvåning när det visade sig att Seved består av så få gator att jag utan att märka det knallat därigenom ett oräkneligt antal gånger. Är detta Malmös självmordsslum? Hur får ens så mycket elände plats på en så liten yta, och varför är eländet så diskret? För att det inte är så mycket elände, förstås. Men Malmö-som-kriminellt-helveteshål är en massmedial fullträff och medierna lever på att berätta det folk vill och förväntar sig att höra. Rädslan och dumheten sprider sig.

Men jag trodde i alla fall att det bara hade drabbat dem som inte bodde här. Själva vet vi ju att vi går till jobbet varje dag utan att bli beskjutna. Men så pratade jag med några andra malmöiter när en av dem frågade om vi sett Malmöpolisen, TV-programmet som gjort Seved rikskänt. Det hade jag inte men jag hade läst nog om det för att räkna med att nästa mening skulle vara "Gud, vilket skitprat". Tyvärr visade den sig vara "Vad händer med den här staden?". Tja, inte särskilt mycket om du måste se det på TV i stället för att märka det själv, eller hur?

Om man lever här och ändå går på mediabilden av Malmö måste man bo i en gated community i Limhamn och aldrig gå ut utan två rottweilers och en livvakt. I verkligheten händer det förstås mycket skit här, men inte tillnärmelsevis så mycket skit som myten gör gällande. Jag hade bott här i ett par år innan jag insåg att Malmö ens hade det ryktet runt om i landet.

Malmö har problem, men samtidigt lägre brottslighet än Stockholm och efter ett decennium som oförsiktig, småvuxen och kritvit malmöbo är jag fortfarande oskadd. Myten är väl alldeles för praktiskt användbar för att dö, men kan vi åtminstone sluta sprida den själva?

4 kommentarer:

Maria sa...

I agree. Fattar inte varför folk okritikst går på detta. Störigast är när de skriver på facebook att det ju inte går att bo här och de ska minsann flytta till Vellinge. Amen GÖR DET DÅ! Men stanna där då och böla inte när ni dött tristessdöden.

Anonym sa...

Exakt! Åk hem till Vellinge där ni kommer ifrån. Och om ni inte kommer därifrån gör säkert nån av era förfäder det.

Anonym sa...

Vem som helst kan se och märka att våldet i Malmö har eskalerat de senaste åren. Hur många skottlossningar hade vi detta och förra året? Hur ofta är ni egentligen ute på krogen och rör Er bland folk på kvällarna?

Linus sa...

Nej, vem som helst kan se att tidningsrubrikerna har tagit upp frågan.

Verkligheten är dock en helt annan. Enligt rikspolisstyrelsen har utsattheten för våld, stöld och skadegörelse har minskat med 28 procent i Malmö sedan 2003.