fredag 18 maj 2012

Något av en miss


En av versionerna om Peter Mangs motivation är att han sköt folk för att få brudar. Och jag trodde att jag hade varit desperat. Tanken var alltså att efter ett liv av socialt misslyckande skulle han få ordning på sitt kärleksliv genom att profilera sig som fängslad massmördande galning och det skulle hjälpa honom att scora.

Jag tänker inte ifrågasätta logiken. Det är ett väldokumenterat fenomen och ärligt talat finns det nog inte många fängslade massmördande galningar som inte får kärleksbrev och frierier från omhändertagande kvinnor som är övertygade om att de kan frälsa våldsbrottslingar med sin snövita kärlek. Nu tror jag inte att "rasistisk serieskytt" är den optimala identiteten att anta; det brukar snarare vara något i stil med "styckmördande våldtäktsman". Men det ska nog kunna funka, det också.

Det jag däremot började fundera över hur bra det funkar om det är allmänt känt att det var därför han gjorde det. Jag ska inte påstå att jag fattar exakt vad badboyattraktionen går ut på, men jag tror inte att desperation är en bra ingrediens. Och om han dessutom inte är en riktig trasig psykopat, är det verkligen lika roligt då? Sen kan man kanske säga att någon som skjuter folk för att få brudar faktiskt är en riktig trasig psykopat, men jag tror inte att hybristofilerna skulle se det på samma sätt.

Så genom att berätta varför han gjorde det har han kanske försäkrat sig om att det inte kommer att fungera. Han har skjutit folk för att få ligga och kommer inte ens att få ligga.

4 kommentarer:

Maria sa...

Förresten! Jag har lärt mig att det även kvinnliga mördare får kärleksbrev av män. Gör mig lite glad på ett deprimerande sätt.

Patrik sa...

Om jag får vara fördomsfull så tror jag det är mindre "sexigt med en skurk" än "hon måste vara massivt desperat efter kuk".

Den andre sa...

Måste bara få tacka dig för en utmärkt blogg. Tänkvärd, välskriven och en ren fröjd att läsa. Jag vet inte vem du är, men fortsätt vara just den och sluta inte dela med dig av dina tankar!

Patrik sa...

Oj, tack så mycket. Tack för att du läser.