Gråa lögner

I det som vitsigt kallas för Climategate spreds några klimatforskares e-post runt hela världen. De påstods bevisa fusk, lögner och konspiration mellan forskarna i avsikt att få klimatproblemet att verka mycket värre än det verkligen är. Nu verkar det inte riktigt vara så det ligger till, men låt oss ignorera det ett ögonblick och låtsas som om de här forskarna verkligen hade signifikant överdrivit problemet. Ljugit för att få folk att ta miljöproblemen på allvar. Är inte det något som en inbiten konsekventialist som jag borde finna helt okej och godis?

Jo, det kan man tycka, och i det underbara landet Etikien skulle jag tycka det också. I verkligheten dyker det alltid upp komplikationer, som att sånt här ofta, förr eller senare, kommer ut. Som vi nu själva ser.

Tänk dig att klimatproblemets allvar ligger på en skala mellan noll och tio. Låt oss vidare säga att det i verkligheten ligger på sju, medan forskarna, för att se till att människor tog det på allvar, hade ljugit och hävdat att det låg på nio. Och en halv. Det är ju en lögn i hyggligt ädelt syfte, men vad händer när den avslöjas?

Genomsnittsmänniskan kommer inte att säga "Det var inte nio, det var bara sju, men det är också allvarligt, så vi måste ändå tänka på miljön". Icke. Han kommer att säga "Det var bara lögn alltihop, det visste man ju, det är ingen fara med miljön", flytta sin uppfattning om situationens allvar till noll och förmodligen bli immun mot tal om miljökriser i tjugo år framåt. Mina pengar ligger på att han kommer att göra precis det även i verkligheten, även om det visar sig att det inte fanns några lögner eller knep i de här stulna meddelandena. Det är alltid lättare att övertyga folk om sådant som de av lättja eller snålhet vill tro.

Och det är därför som även konsekventialister gillar sanningen. Om man kan vara säker på att lögnen aldrig avslöjas, visst, ljug på om det är bättre än att tala sanning. Annars är det fan ärligheten som varar längst. Vem kunde tro det?