Social konservatism har väl funnits sen mänskligheten var gammal nog att ha något att vara konservativ om och det ser inte ut som om det kommer att dö ut inom kort. Varje generation producerar människor som motsätter sig framsteg inom de sociala frågor som råkar vara aktuella. Varenda gång förlorar de och nästa generations socialt konservativa håller med om att de hade fel.
De ytterst få svenskar som i dag är mot allmän rösträtt befinner sig långt från mainstream, men för mindre än hundra år sen var det en brännande aktuell politisk fråga. Den motarbetades av de socialt konservativa, som förlorade. Då kvinnor på den tiden inte räknades in under "allmänheten" blev kvinnlig rösträtt nästa fråga. Den motarbetades av de socialt konservativa, som förlorade. Det finns inte en kristdemokrat som säger att det var något annat än toppen. Det finns långa rader av exempel på sådana frågor. Slaveri. Äktenskap mellan personer av olika raser. Sex utanför äktenskapet.
Ändå drar de socialt konservativa aldrig den uppenbara slutsatsen, nämligen att de framsteg de så hårt motarbetar är nästa generations självklarheter. De lyckas övertyga sig själva om att efter tusentals år av utveckling har mänskligheten slutligen nått den punkt där de sociala framstegen ska stanna av. Perfektion är uppnådd. Ingenting ska ändras. Nu är det stopp.
Därför har dagens socialt konservativa inga problem med att motarbeta gayrättigheter, som väl är vår stora sociala fråga. Äktenskap, adoption, inseminering, allt vill de sätta stopp för. De förlorar, som tur är, och om trettio år kommer folk att undra hur i helsike någon från i-världen kunde ha problem med att två karlar med lagens välsignelse hånglade upp varandra. Jag undrar det ärligt talat redan nu.
Man tycker att de borde tröttna. Man tycker att de borde ta en titt på historien och inse att de spelar i det förlorande laget. Jag är inte den som tycker att man ska sluta hävda det man tror på bara för att man är i numerärt underläge, men man ska kanske fundera på vad man egentligen tycker när man inte ens själv håller med sina historiska motsvarigheter.
Vilken är då morgondagens stora sociala fråga? Vad är det för orättvisa som pågår just nu, i den rika världen, och som mina barnbarn kommer att finna obegripligt barbarisk? Jag tar en titt i kristallkulan och gissar på djurens rättigheter. Gayaktivisterna föreföll för inte så länge sen lika revolutionära som dagens mer rabiata djurrättsförespråkare. Jag tror inte att ideologisk vegetarianism inom överskådlig framtid kommer att bli allmänt utbrett, men ge det femtio eller hundra år så äter vi bara kött från frispringande lyckliga friska djur och dagens köttproducerande koncentrationsläger används som exempel på hur efterblivna vi var i början på 2000-talet.
Så lyssna på mig: när gaykampen är vunnen och djurrättsaktivismen hamnar i fokus, ställ er på rätt sida redan från början. Det blir mindre pinsamt när barnbarnen kommer upp i femtonårsåldern.
4 kommentarer:
Jag vågar inte lägga några slantar på det, men ev. kan nästa fråga vara synen på brott och straff.
Inget dumt förslag. Det är ju ett område vars totalrenovering är försenad med några hundra år. Nåt specifikt du tänkte?
Jag har alltid undrat hur man kan kalla sig konservativ, utan att samtidigt rodna. Som du säger, så verkar de aldrig tröttna på att få ha fel.
Och jag tror som du att köttproduktionen kommer att omprövas av kommande generationer på ett sätt som vi inte riktigt är villiga att inse än. Fast det kan gälla hela vår inställning till matproduktion - rovdrift på alla områden kan vi bli av nöden tvugna att ompröva. Jag kan rekommendera "Vårt dagliga bröd" - en film som tar upp ämnet om hur vår matindustri ser ut i Europa idag. Läskigt är bara förnamnet.
Jag vill bara säga att jag gillar din blogg som tusan. Bakis och dan är man men läsningen gör susen faktist. Konservativa personer är alltid intressanta att skärskåda. Tror definitivt på en ändring av djurhållningen i västvärlden inom 50 år. Både ur ett djurplågeriperspektiv samt ur ett miljötänksperspektiv.
Skicka en kommentar