Om man skulle fråga Oprah Winfrey vad hon föredrar av kapitalism och socialism så skulle hon inte svara för ingen som kan tänka sig att ställa en sån fråga kan komma tillräckligt nära henne för att ställa den, men om man på något sätt lyckades skulle hon leverera en blank blick och sen svara kapitalism. Jag tror inte någon av mina läsare betvivlar detta.
Jag tittade på Oprah i dag, ett program där hon pratade om välgörenhet (ett av hennes favoritämnen) och tog upp Good News Garage, en välgörenhetsbilverkstad, något som Oprah fann himlalikt fantastiskt. De reparerar skänkta bilar, bedömer vilka ansökande som bäst behöver vilken bil, och tar en summa pengar betalt, anpassad efter personens betalförmåga.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Var har jag hört det förut? Visst ja, i amerikanska konstitutionen. Eller?
Jag finner det både märkligt och underhållande att medan orden socialism, kommunism och marxism avskys och hatas så hålles deras ideal för goda och snövita även (och kanske främst) av deras största belackare, med möjligt undantag för Ayn Rand och hennes galnare anhängare.
Tänk på saken. Hur många fiktiva verk kan du nämna där skurken driver sitt ränkspel av socialistiskt ideologiska skäl? Visst, James Bond slogs mot onda rödingar när det var inne, men har deras politik någonsin med deras planer att göra? Nej, det är bara atombomber, avkodningsmaskiner och generell maktkamp, inte resursdelning och ekonomisk jämställdhet, och inte enbart för att de sakerna är svåra att göra intressanta i en actionfilm, utan för att det är näst intill omöjligt att framställa dem som onda.
Om det någonsin dyker upp en vänsterskurk i denna mening så är det för att skruva på publikens förväntningar och visa dem en skurk med konflikt, en karaktär vi kan förstå oss på fast han är den onde i berättelsen.
Däremot är många fiktiva antagonister djupt hängivna kapitalismens grundteser. De vill verkligen ha en fri marknad, där de får tillskansa sig välstånd och makt med de medel de kan lägga vantarna på. Till exempel atombomber och avkodningsmaskiner.
Hur kan detta komma sig, om man nu - som västvärlden gör - sätter kapitalismen på piedestal och betraktar dess motsats som djävulens utsöndringar? Jo, vi tycker alla att socialismens idé är god. Det sitter djupt i oss. När vi hör talas om människor som delar med sig och hjälper främlingar tycker vi att de är änglar. Det är bara när änglarnas beteende institutionaliseras och genomförs på samhällelig nivå som folk drar öronen åt sig och börjar hojta undergångsprofetior.
Man kan fråga sig varför. En bit av poängen med socialism är att sådant som Good News Garage genomförs organiserat av samhället utan att man hoppas på att en mustaschprydd amerikan råkar känna för att fylla hålet som staten vägrar ta hand om. Men just att det är ett privat initiativ är tydligen mer värt än initiativets resultat, eller så opponerar man sig bara reflexmässigt mot socialismens utanverk medan man hyllar dess innanmäte.
1 kommentar:
Som det heter i Civ4- "When I give food to the poor, they call me a saint. When I ask why the poor have no food, they call me a Communist."
Förändringar i produktionen tar många generationer, och varje generation ser samhället de växt upp i som givet av naturen. Det är därför folks första invändning mot socialism brukar vara "men vad ska hända med företagen". Vi som inte är uppvuxna under feodalismen kan ju roas av tanken på att feodalherrarna inte var en evig institution trots att de trodde det då, på samma sätt som säkert ingen trodde romarriket skulle falla samman 20 år innan det gick under, men att se vårt eget samhälle som en passerande fas i historien kräver ett visst intellektuellt mod.
Skicka en kommentar