söndag 27 december 2009

Vad är felet med det falska?


Jag läste nyss ut en av mina julklappsböcker, nämligen Äkta vara av Mats-Eric Nilsson som ni kanske känner till som författare till Den hemlige kocken, där han släppte lös sitt verbala artilleri mot matfusk, smakförstärkare, emulgeringsmedel, förtjockningsämnen och i princip allt vars namn börjar med E och slutar med en siffra.

Att tillsatser är något dåligt har vi ju lärt oss av Spendrupsreklamen, och att "naturligt" är bra medan "onaturligt" är dåligt är också en allmänt vedertagen sanning. Hur man kan lyckas tillverka något "onaturligt" utan att ha tillgång till ett annat universum än vårt eget har jag inte klart för mig, men nu ska vi inte vara petnoga.

En stor del av Äkta vara består av en genomgång av diverse matprodukter och tips om vilka tillsatser som finns, hur man hittar tillsatsfria varianter, och så vidare. Jag läste med hyggligt intresse men väntade hela tiden spänt på när han skulle komma till poängen. Visst, jag har fattat att matproducenter stoppar E237 och fenylalanin i det jag sen stoppar i mig, men det visste jag redan innan. Det jag skulle vilja veta är vad det är som är så dåligt med det.

Missförstå mig inte. I de fall livsmedelsproducenterna ljuger (som när Dafgårds hävdade att de använde ett åttio år gammalt recept som innehöll ingredienser som inte var uppfunna för åttio år sen) ska de naturligtvis klämmas åt. Jag är inte heller förtjust i vaga, juridiskt odefinierade termer som ger den obeläste helt felaktiga uppfattningar om vad som finns i burken han köper. Men så länge alla tillsatser och ämnen och aromer står i innehållsdeklarationen och korten ligger på bordet, vad är egentligen problemet?

Det var det jag satt och väntade på. De här tillsatserna, gör de oss feta? Ger de oss cancer? Tillverkas de av misshandlade småbarns tårar? Denna information lyste med sin frånvaro, medan författaren brukade samma strategi som producenterna han kritiserade genom att kalla tillsatser för "ifrågasatta" och liknande mjuka ord. Ifrågasatta av vem, och varför? Det berättar han inte. Ifrågasatt av honom själv, förmodligen.

Mot slutet av boken nämndes i förbifarten faktiskt några negativa effekter av de här medlem. En antioxidant sades, utan närmare förklaring, ha kopplats till cancertumörer i försöksdjur, och transfetters välkända hälsoeffekter dök också upp. Det är vad jag hade velat se mer av, inte bara en uppräkning på vilka produkter som använder sig av E487 utan ett svar på frågan vad det är som är så illa med E487.

Här har vi problemet med matdebatten, med sina ekologiska produkter och sina rättvisemärkningar och sina naturliga ingredienser och sina originalrecept. Det så kallat "naturliga" betraktas reflexmässigt som bra trots att mänsklighetens historia varit en enda lång strävan att komma så långt bort från naturen som möjligt. Ingen tycker sig behöva förklara varför ett recept är bra bara för att det är gammalt eller ett ämne är ondskefullt bara för att det tillverkats i ett laboratorium.

Laboratorier har gjort oerhört mycket gott för mänskligheten. Det är dags att visa dem lite respekt.

3 kommentarer:

mberzell sa...

Jag håller med dig i sak, men jag tror att Mats-Eric Nilssons poäng är just att det inte skyltas öppet med vad maten innehåller. Etiketter som 'gammaldags gräddglass' ger konsumenten andra associationer än vad innehållsförteckningen brukar göra.

Nu har jag inte läst hela Äkta Vara (fick den i julklapp, jag med), men jag tycker att han borde ta upp problematiken med otestade kombinationer av E-tillsatser. Jag vet att det har förekommit i debatten referenser till Brittiska studier som sägs visa att enskilda ämnen inte orsakar några problem - men att vissa kombinationer av tillsatser har gett obehagliga konsekvenser. Dessa kombinationer utreds aldrig innan ett ämne tillåts att inkluderas i vår mat.

Annars har jag inte några problem med att man ersätter vanilj med rötad gran (som Nilsson älskar att ta som exempel) - bara alla är medvetna om att de äter rötad gran och inte vanilj. Typ.

Patrik sa...

Nä, precis. Så länge ingen ljuger kan jag inte se problemet, och om det finns hälsorisker så berätta om dem då, räkna inte bara upp tillsatser som om de per definition är något dåligt.

Maria sa...

Rötad gran, ja. Är man lite, lite småklipsk så fattar man ju att vanillin inte är samma som vanilj för då hade det ju stått vanilj. Och det får ju verkligen inte stå vanilj på nåt som i stället innehåller vanillin. Och rötad gran är väl minst lika naturligt som vanilj? Och om vi blir sjuka av rötad gran så är det ju inge bra alls, men det vet jag inget om, för jag har inte läst boken och jag är väldigt förkyld och har ont i huvudet. Poängen.... är väl att rötad gran går väl precis lika bra att äta som vanilj. Bara det inte står vanilj. För då ljuger de ju.