Eftersom jag har nämnt det och vet att mina trogna fans ivrigt inväntar besked om hur det gick så kan jag med icke fullständigt total glädje kungöra att jag aldrig startade i Göteborgsvarvet i går. En några dagar gammal skada som jag hade hoppats på att antingen bli av med eller med hjälp av smärtstillning kunna ignorera visade sig envisare än så och det blev alltså inget lopp.
Broloppet nästa. Den satans foten ska se till att vara frisk till dess, annars ska den få veta vem som bestämmer. (jag)
8 kommentarer:
Fy vad trist! Om det är till nån glädje kan jag nämna att det var det tuffaste lopp jag nånsin sprungit och släpade mig i mål på 2.06, ca 25 min sämre än planerat. Värmen var fruktansvärd!
Läste att folk svimmade till höger och vänster, så lika bra, typ.
Men heja broloppet!
Ja, vad var grejen med det? Visst, det var varmt men det kändes inte varmare än när jag sprang maraton, och då var det inga massvimningar.
En hint är ju att de flesta som ficka åka till sjukan tydligen var män och under 40.
Som jag, menar du?
Nja. Men såna som man kan tänka sig är lite för machoida för att fatta att man ska dricka och ta det lite lugnt. Typ.
min gissning är att det är fler som är otränade som ger sig på att springa en halvmara, än en ett riktigt maratonlopp... de tänker att 'vafan, en halvmara ska väl en karl tåla' - typ. sen kollapsar de för att de inte vet att man ska dricka ganska mycket. (eller så är de bara machoida, som Maria sa)
Det kan ligga något i det, men det dyker upp en hel del folk på maraton också som verkligen inte har där att göra. Värst var det nog på Lidingöloppet; tre mil över hård terräng och där deltog folk som såg ut att behöva bilen för att handla bröd.
Skicka en kommentar