Hype backlash

Som många misantroper med enormt ego har jag en spontan drift att söka utanförskap för att bekräfta min särskiljning från den stora massan. Faktum är att ett väldigt lätt sätt att göra mig irriterad är att hålla med mig på ett korkat sätt eller bara vara någon jag inte gillar och tycka som jag gör i nästan vilken fråga som helst. Det är naturligtvis ingen egenskap jag uppskattar hos mig själv och verkligen inte en som jag aktivt odlar, men i slutändan är vi alla våra körtlars strykpojkar.

Jag har även en tendens att inte förstå hype när jag till slut själv upplever föremålet för hypen, och jag misstänker att det kan vara en bieffekt av ovanstående. Jag måste till exempel då och då påminna mig själv om att jag faktiskt tyckte att Inception var riktigt bra, om än inte alls vad jag väntade mig och inte alls så bra som man skulle kunna tro av mottagandet den fått. Människor som inte ens gillar film frågar varandra om de sett den än. Varenda kotte som ser den sprutar lovord över den och den har raketsnabbt gått upp till tredjeplatsen på IMDb:s top 250-lista, placerad över sådana cinematiska bagateller som The Good, the Bad and the Ugly, Pulp Fiction, 12 Angry Men, The Dark Knight och Casablanca.

Det jag är rädd för är att jag dömer ut saker som folk i allmänhet gillar på just den grunden att folk i allmänhet gillar det. När jag tänker på saker jag gillat trots hype - The Kite Runner, Låt den rätte komma in - så kände jag inte till hypen i förväg. När jag såg filmversionen av Låt den rätte komma in kunde jag verkligen inte begripa varför den filmen hade blivit så uppskattad, spritts utomlands och fått fantastiska recensioner av kritiker som tillbringar sin tid med att skriva om varenda storfilm producerad av de största namnen i den internationella filmbranschen. Den tog boken, tog bort allt som gjorde boken speciell och bra och annorlunda än vilken vampyrhistoria som helst, och filmade det med, ärligt talat, inte särskilt heta skådespelare.

När jag nyligen till slut såg Män som hatar kvinnor (jag får väl ta och läsa boken förr eller senare, om inte annat så för att hålla mig uppdaterad inom kontemporär populärkultur) kände jag ungefär likadant. Det är en bra film, och om inte annat så påverkade våldtäktscenerna mig ungefär tio gånger så mycket som den ökända motsvarande scenen i Irreversible - de här var riktigt jobbiga att sitta igenom - men har jag en aning om varför just den här filmen har slagit på andra sidan Atlanten så till den milda grad att de inte fort nog kan hitta nån till att spela Lisbeth Salander? Nej.

Det jag är orolig för är att det är just hypen som gör det, och jag vill inte vara ett drygpretto som spontanhatar allting som vanligt folk gillar för att markera att jag, vid profetens skägg, inte tillhör den kategorin. För att bevisa annorlunda vill jag därför gärna komma på något som jag älskar skiten ur trots hype. Det måste ju finnas i alla fall en handfull sådana exempel även om jag nu har en smak som vilt skiljer sig från den genomsnittsmänskliga. Man skulle väl kunna kalla Casablanca eller The Godfather för exempel, men det är ju filmer som gillas av en grupp som jag kan tänka mig att mitt undermedvetna vill att jag ska vara medlem av. Det var rätt länge sen jag hörde Casablanca prisas i fikarummet på jobbet.

Jag kan bara komma på ett exempel i modern tid: The Dark Knight. Tokhypead sen innan den började spelas in, varenda liten gnutta information som slapp ut gjorde mig bara piggare på att se den (den där första trailern med Michael Caine och Heath Ledgers röster bakom en svart bild med Batmansymbolen - satan jävlar) och när jag fick se den levde den upp till varenda subkvark hype och har förblivit en film som ligger högt upp på min personliga lista.

Men det är alltså det enda, och det gör mig lite orolig. Om jag automatiskt ogillar det som hypeas så är jag egentligen likvärdig med nån som har Avatar som sin favoritfilm och The Da Vinci Code som sin favoritbok, huvudsakligen för att han inte sett eller läst nåt vettigt på de senaste tjugo åren.

Så lite hjälp här, om jag får be. Jag har ändå tjatat en del om mina konstnärliga preferenser; vad gillar jag som också är tokpopulärt?