söndag 18 oktober 2009

Efter det här ska jag fixa ozonlagret


Jag vaknade till Dr Phil i morse. Finns det något bättre sätt att tillbringa en ensam söndagmorgon? Hur som helst avhandlade den gode doktorn ämnen som matchmaking, hur man hittar en partner och andra rockklassiker. Det här må låta konstigt från någon som varit singel i - kollar klockan - en och en halv geologisk epok, men på riktigt: det är inte svårt. Folk bara anstränger sig riktigt mycket för att göra det svårt.

Ta en titt på detta stycke genialitet. Saken är den att killens oro är överdriven men i sak inte orimlig. Sånt händer. Det har hänt mig till och med när jag bara försökte få en öl av en bartender och ännu inte hade registrerat att det stod en kvinna med enormt ego bredvid mig. Det är rentav en förståelig reaktion, och den man som inte förstår varför vill jag rekommendera att bli bög i tio minuter, så blir det hela solklart. De som söker kontakt vill man inte ha kontakt med.

Den uppenbara lösningen är att söka kontakt själv. Titt som tätt hör man kvinnor högt fråga var de kan hitta en man. För mig - och, tror jag, för en signifikant majoritet av andra Y-kromosombärare - är detta en totalt obegriplig fråga. Vi finns överallt. Man kan inte kasta en sten utan att pricka en av oss och troligen få en rikoschett som träffar en annan. Världen är full av oss och man får oss för priset av ett "hej".

Medan det enligt ovan finns en oändlig mängd kvinnor som är trötta på att inte kunna gå utanför dörren utan att bli stötta på, så finns det nämligen ännu inte ett av vetenskapen erkänt fall av en man som tyckt det var drygt att en kvinna börjat prata med honom, med möjligt undantag för Brad Pitt. Agera på det, så minskas den kollektiva ensamheten vilket minskar den kollektiva frustrationen vilket i förlängningen leder till världsfred och universell lycka.

Några fler världsproblem ni behöver få fixade?