Det här inlägget innehåller lite spoilers för Inglourious Basterds. Det är inget särdeles viktigt jag spoilar, men om du vill ha den helt ospoilad så är det här du ska sluta läsa.
---
Alla som fortfarande läser har alltså antingen sett filmen eller bryr sig inte. Utmärkt. Mot slutet finns det en scen där en hel biopublik full av nazister ser en film om en tysk prickskytts eskapader i Italien. Soldat efter soldat skjuts ner med välriktade, cinematiska skott och alla nazisterna skrattar, jublar och hurrar när de ser sina fiender skadas, lida och dö. Deras bottenlösa ondska blottläggs och ligger naken inför våra ögon. Bara monster skrattar åt människors smärta.
Det var i alla fall den förhärskande stämningen i min biosalong. Att vi just hade tillbringat två timmar med att själva skratta, jubla och hurra över att tyskar blev skjutna, knivskurna, misshandlade och ihjälslagna, och att vi bara minuter senare skrattade, jublade och hurrade över det igen, det föll nog inte många in.
En scen tillbringade till och med lång tid med att etablera en tysk soldat som nybliven far och mycket lycklig över detta, för att sedan skjuta ihjäl honom. Jag undrar hur många i publiken som ens reflekterade över honom. Var han en övertygad nazist som rågarvade medan han sparkade judar i skrevet, eller var han en ung man med en ung fru, som gick ut i krig för sitt land när det krävde det hellre än att bli skjuten som desertör? Visst tycker jag att det valet går att ifrågasätta moraliskt, men det är förståeligt. Inte acceptabelt, förståeligt. Och hur skyldig han än var, så var hans nu faderlösa spädbarn helt oskyldigt, och värt i alla fall en tanke.
I nästa scen får vi se en hjälte - och jag använder det ordet i bredast möjliga betydelse - tortera en skottskadad civil kvinna. Det hindrar oss inte från att skratta med honom och heja på honom resten av filmen.
Det vi i själva verket ser här är hur lätt det är att demonisera och avmänskliga. Tyskarna demoniserar britterna och amerikanerna, de demoniserar tyskarna, och eftersom nazismen var det den var har den förblivit demoniserad, en nations dåliga samvete, och i dag kan vi på film demonstrera dess ondska genom att visa ett beteende som vi själva uppvisar. För att citera min bror: "Nazister är nazister, vi är fina människor". Japp.
8 kommentarer:
Men det vet vi ju att alla nazister är genomonda monster, väl?
Tror du att finns det någon möjlighet att herr Tarantino avsåg den dubbla effekten av att ni i biopubliken skulle bete er som nazisterna på duken? Det vore ett snyggt drag isf.
Jag är helt övertygad om att det var med flit.
Jag med.
Btw, kan du påminna mig om "hjälten torterar en skottskadad civil kvinna"-scenen, tror jag glömt den?
Jag kände något liknande när jag såg Black Hawk Down. Århundradets skitfilm för övrigt.
Skönt att det finns fler än jag som reagerar på "alla tyskar var nazister"-idén som verkar vara så populär.
Jag retar mig även enormt på att man ständigt ska överträffa varandra i avståndstagande adjektiv så fort man ska skriva någonting om vad tyskland som stat hade för sig under den tiden. Jag tycker att det dyker upp i varenda bok och i varenda artikel. Lägger man in så mycket egna känslor och subjektivitet borde man inte ens vara berättigad att skriva analysen, kan man tycka.
Det allra värsta är att om man yttrar den åsikten offentligt är det bara en tidsfråga innan någon principbunden människa påstår att jag försvarar nazismen och därigenom själv är nazist. Jo, det har hänt!
Det blev lite väl hätskt kanske, jag har sovit på en ovanligt hård kudde. Godmorgon!
Inte för att vara sådan Hektor, men den där kommentaren är väldigt antisemitisk.. :(
Jag antar helt enkelt att du skämtar, Anonym. ;)
Korrekt :)
Skicka en kommentar